Cantona. Den där mörka elegansen. Självförtroendet. Energin. Ögonbrynen. La grâce. C skulle förmodligen kunna säga någonting om att Cantona inte spelade fotboll, han skapade poesi.Anyway. Det är inte Eric Cantona jag talar om. Det är hans bror. Som är hans dubbelgångare.
Jag sprang på honom utanför Benetton. Nästa dag satt han på caféet vid lekplatsen och drack kaffe. Dagen efter på L'Alba, när jag var där. Sedan, strandpromenaden. I går Place Miot. Var jag än går ser jag Cantona. Jag känner mig som en ofrivillig stalker.
By the way. Eric Cantona är fotbollsspelare turned skådis. Filmen av Ken Loach, med Cantona i huvudrollen, gick upp på festivalen i Cannes. Och nu spelar han teater på Théâtre Marigny i Paris. Ett lite märkligt karriärbyte. Men kritikerna är hänförda. Det är väl den där elegansen. Självförtroendet. Energin.
5 kommentarer:
Med ett gott självförtroende kan du komma långt...
Ha en härlig fredag!
Kram!
Alltså fotboll, jag fattar inte. Jag kommer aldrig fatta. Det är bara att acceptera. Men det är alltid kul när någon från ett annat område gör bra ifrån sig på ett helt annat område. Vi vill ju annars så gärna att människor ska hålla sig inom sitt område. Du vet, en programledare får inte bli författare, en skådespelare får inte bli kock... och så vidare.
Självförtroende är en baggis.
Men självkänsla däremot..Uj UJ Not a lot.
Helen: Detsamma!
Kristina; Och vissa människor är bra på allt... ;)
Anonym; Stor, stor skillnad!
Hi, as you can see this is my first post here.
I will be happy to get any assistance at the beginning.
Thanks in advance and good luck! :)
Skicka en kommentar