Ni har säkert också en sådan där grej. Någonting ni gör utan att tänka på det, helt automatiskt, en grej som kan verka bisarr men som för er är helt naturlig eftersom er mamma gjorde det.Jag klipper tuber. När tuberna är nästan slut så klipper jag av toppen på dem, för att kunna använda allt det som man inte får ut genom att trycka. Det här gäller underlagskräm, handkräm, fotkräm, tandkräm, kaviar och juicy tubes. För att mamma alltid har gjort så. Mormor gjorde det säkert också.
Vad har ni för arv? Dukar ni fram till frukosten kvällen innan? Vrider ni krukväxterna medsols? Använder ni alltid diskhandskar? Viker ni sidorna i boken hellre än att använda bokmärke? Eller klipper ni tuber?
12 kommentarer:
Jag klipper alltid tuber.
/Sara
Jag klipper tuber. Får lite dåligt samvete och tycker det är slöseri om jag inte gör det. Viker lakan på ett speciellt sätt, ett ärvt sätt som alla kvinnor i min släkt viker lakan på. Sedan tycker jag att gardiner är överskattat. I vissa fönster och i rum med en viss typ at inredning är gardiner överflödiga. Det krävs dock fina fönster för detta. Jag har märkt att många reagerar på mina fönster som inte har gardiner. Först med: Va? Har du inga gardiner? Sedan med: Du har rätt det passar verkligen att inte ha gardiner här.
Jag klipper också tuber, men inte för att mamma har gjort det, utan för att jag insåg att det var så mycket jag slängde. Vrider krukor så att växterna inte blir skeva. Något jag gör som jag har efter min mamma är dock att jag kokar potatis med alldeles för mycket vatten och så lägger jag locket på snedden och det pyser alltid ut på plattan. Mattias blir vansinnig. Jag har börjat inse att potatis faktiskt bli lika mycket kokt med mindre vatten och så kan man ha locket på. :-D
Jag har dille på att släcka lampor i de rum där ingen just då är. Det krockar skönt med makens behov av att ha minst en lampa tänd i varje rum hela tiden. Och så är det jätteviktigt att stänga dörrar och luckor f ö r s i k t i g t så att det inte låter. Annars kan ju någon råka höra att man lever. Jag ber även om ursäkt om jag skramlar till med en kastrull, även om jag är ensam hemma. (Snålandet och ljudmesandet är direktimporterat från far respektive mor.)
Jag klipper tuber...fòr att inte avslòja mig sà skyller jag pà att jag tànker pà att inte slòsa och pà miljòn. :=) PS. vànder blommorna med..:=P
Jag klipper tuber, viker sidor i böcker, gör en speciell grej med täcket innan jag ska sova (gillar inte när det är "tyg" utan täcke upptill), jag har alla kläder i garderoben i färgordning, jag viker och sträcker lakanen likadant varje gång..
Mrs L: Där ser man!
Kristina; Du med?
Erica; En till?
Eleonora; Haha, som jag och CHris, fast tvärtom. Jag tänder (för hemtrevlighetens skull), han släcker (för miljön och ekonomin).
Johanna; En smygblomvändare! ;)
Prinsessan; Lakansvikning är nog en klassiker!
Phew! Jag vågade inte kommentera först ;-) Jaaaa! Jag klipper tuber! Särskilt på en ansiktskräm som tyvärr inte säljs i Sverige längre. Efter jag fick Rosacea är den guld värd och jag vill inte gå miste om en endaste liten gnutta.
Har andra fasoner för mig från mamma men har blivit helt anti mot allt vad strykning och mangling heter då det strök och pressade på allt i tygväg hemma - t o m pappas gamla bomullskallingar!
Först tänkte jag: va, nej, jag har inget sånt. Men när jag tänker efter så finns det ju en hel del. (Dock inget tubklippande).
Jag måste erkänna att jag skalar svamp! Alltså drar av det yttersta skinnet på champinjonerna istället för att skölja dem. Helt taget efter mamma (som dock hävdar att hon bara gör det om de är väldigt smutsiga). Att det var onormalt fattade jag först när ett flertal kompisar sett mig in action och kommenterat det...
Min pojkvän förfärades också över det faktum att jag klipper bacon (istället för att skära det). Är det verkligen onormalt, undrar jag? Svampen kan jag gå med på (fast jag älskar att göra det) men baconklippande är ju i alla fall praktiskt?!
Ellen; Jag är inte bara tubklippare. Jag är även baconklippare.
Jag är en tubklippare, fast endast när det gäller ansiktskrämer osv. Den nojan stannar kvar i badrummet :) Det är även jag i familjen som tänder lamporna i varje rum, demonstrativt och med frasen "Herregud, vi bor väl inte i en krypta!". Sambon (den el-ekonomiske) går efter och släcker, allteftersom jag lämnar rummen. Haha.
Sara: skönt att höra att jag inte är ensam!
Skicka en kommentar