Jag är slav under mina hormoner. Fullkomligt underkastad dem. Vi kvinnor kanske är hormonslavar? Och i förlängningen även våra män, som också blir slavar under våra hormoner. Eller i varje fall offer för dem.
Det började nog när jag var gravid och blev hur deprimerad som helst. Jag ville dö, framtiden var ett svart hål och ingenting skulle någonsin bli bra igen. Oförklarligt tyckte jag. Hormoner, var förklaringen.
Och nu. Efter flera år utan månatliga besvär och mens och hormonstormar är jag helt hormonell.
De styr mitt liv. Jag hade glömt hur det var.
Strax innan jag får mens är jag destruktiv, vill kasta saker, och vill dö. Kanon. Proportioner, vad är det?
När jag har ägglossning blir jag jätteförälskad. I lite vem som helst, det var inte så noga. Min kropp vill bara ha en bebis.
Jag vägrar p-piller. Och det är mest för att det känns potentiellt osäkert att proppa i mig mer hormoner. Lite som att osäkra ett kärnkraftverk.
Andra hormoner: När jag tränar blir jag beroende av endorfiner och lyckohormoner. Vilket leder till att jag blir galen och deprimerad om jag inte får komma ut och springa en mil lite då och då.
Hm. Egentligen vill jag nog bara veta: är det här normalt?
12 kommentarer:
Jag är exakt likadan. Vi kan väl säga att det är helt fullständigt normalt?
/Sara
Jepp! Normalt. Eller åtminstone vanligt, men det gör det ju inte roligare. /Maria i Norrbotten
Jag tror också att det är normalt :). Jag tycker dock att eventuella pms besvär blir mindre påtagliga om jag tränar, så ett eventuellt endorfinberoende är inget jag oroar mig för. (P-piller för övrigt gjorde mig deppig så jag tror att det kan slå åt olika håll).
Sara: Vi säger det...
Maria: Nix. Men det är skönt att höra att det finns fler. ;)
Ida; Jag kan också känna att träning är bra, i synnerhet för det ilskna humöret!
En kompis till mig som är gravid med sitt första barn myntade begreppet "hormonisk" nyligen - ungefär så långt man kan komma från harmonisk. Tycker att det var ett bra ord. Och ja, det är heeelt normalt! Tyvärr.
Karin: Hormonisk! älskar det!
Ja, mer eller mindre. Det är också vanligt att pms förvärras efter graviditet har jag läst.
Men när hormonerna får en att göra saker som man inte vill, har tankar på självmord osv. så bör man göra något åt det (mer än att bara träna alltså).
Som du vet kämpar jag mot hormonerna och nu äter jag antidepressiv medicin då och då (jag får känna efter när jag behöver dem) några dagar innan mens. Funkar bra. MIn gynekolog sa att p-piller inte var ett alternativ till mig.
Tidigare åt jag ett naturläkemedel som jag tyckte funkade efter ett tag: Femal Balans. (http://www.helhetsdoktorn.nu/femalbalans.htm) Vet inte om det finns att få tag i liknande i Frankrike/Korsika men annars kanske någon kan skicka det till dig? Jättenattljusolja ska tydligen vara bra också har jag hört.
Hoppas att du hittar något som hjälper om du inte står ut.
You should do what Ingela recommended. Antidepression meds a few days before your period is very helpfull. Why suffer the way you do when there is help.
Jag har funderat mycket på det där. Vad ska man ersätta p-pillren med?
Ingela; Jag har ätit antidepressiva mediciner i flera omgångar tidigare och jag är så glad att jag klarar mig utan dem. Ska testa naturläkemedel först... ;)
Helen; Maybe... But as I said, I'm just so happy to make it WITHOUT prozac (that I've been totally DEPENDED on). But with a tiny, little dose perhaps?
Peppe; Har vänner som hävdar p-stav, men det är ju ändå hormoner? VIlket ju som sagt inte känns så roligt för oss hormoniska varelser.
Jag har samma problem. Vill döda någon eller mig själv dagarna innan mens. Det är skitjobbigt även om man någonstans vet att det snart går över. Jag pratade med en barnmorska om det och hon tipsade om ett p-piller, yasmine tror jag det hette. Det ska fungera lite lätt som lyckopiller vad jag förstår. Jag tycker att det var lite väl dyrt men kanske är något att testa. Tror att hormondosen är lägre i dem med.
Annars tror jag själv på våren som kommer snart. Allt blir värre för mig på vinterhalvåret, så även pms:en.
Normalt. hoppas jag.
Skicka en kommentar