Jag har sjungit Sockergrynet till sömns. Jag brukar gå ut lite försiktigt med Oajajajabuff, sedan ökar det crescendo till Bette Midler och Björn Afzelius och sedan brukar jag gå loss på någon Clapton-dänga som jag sjunger så känslosamt att jag blir alldeles tårögd.
Så berättar jag stolt för C precis hur jag gör, och precis hur bra Grynet somnar till Tears in heaven.
Och han:
- Hon är väl inte dum heller. Hon fattar väl att det är enda sättet hon kan få stopp på eländet.
*här kommer en scen som kanske inte passar sig för känsliga läsare, när min man fick ducka för allehanda köksredskap*
1 kommentar:
HOppas du träffade, och oj vad jag skrattade:-)
Skicka en kommentar