Okej.
Jag är superirriterad. På allt. Fortfarande.
Och inte så att jag har någon direkt anledning.
Jag är bara på ett uselt humör.
Jag känner för att kasta saker.
Jaha, it's that time of the month nu igen, tänker ni. Ja, det kanske det är. Men det gör inte saken bättre. Men ärligt talat så var det kanske bättre för alla inblandade när det inte var så här regelbundet?
Over and out.
7 kommentarer:
Ibland får man lov att bara vara irriterad. Sådetså.
Jag kallar dem fòr Vaffanculo-dagarna. Och har en kott/granat t-shirt pà mig. De kommer ibland och helt tillàtet.
Oh vad jag känner igen mig! Efter min operationen har allt sådant blivit regelbundet och en gång i månaden vill jag mörda honom, jag lovar - det gällde även den månaden han var bortrest och på inget sätt kunde göra sig skyldig till nåt. ska det vara så här? Ska man behöva gråta för att man inte kommer på vad man vill ha på sig?
Marie; Ja, men min irritation är snarare ren pch pur...aggression.
Johanna; Ska testa t-shirt jag ocksâ. ;)
Mi; Jag vet. Fasiken. Jag vill kasta saker. Och förstöra saker.
Det här är drottningen av pms som talar; försök att inte ta känslorna på allvar och tänk att det är hormonerna och inte ditt sanna jag som styr. Jag brukar säga att jag är besatt och det är nog precis vad jag är de dagarna. Det är väldigt svårt att tänka och agera annorlunda, även om man vill. Man får försöka göra det bästa av situationen och be om ursäkt (ibland många gånger) om man misslyckas med att behärska sig. Bra kost och motion sägs hjälpa.
Kämpa på!
Jag är gravid och skitsur, jämt och i hela månader. Jag tror på miljöförstöring och hål i ozonlagret.
Ingela: Det är som att hormonerna verkligen tar över! Jag har aldrig varit med om nâgot liknande, det är ju hemskt!
Kristina; Du är i alla fall gravid. ;)
Skicka en kommentar