Status quo. Är det så att jag har blivit en människa som plötsligt räds förändring?
Sådan har jag aldrig varit.
Och även om allt i mitt liv inte är tip-top just nu... så kryper rädslan för förändring fram och gôr det lite omöjligt att agera.
Och alla andra gamla rädslor förstås. Som hindrar oss på vägen.
Så länge vi står still kan inget hota oss. Fôrutom en djävulsk tristess då, förstås.
3 kommentarer:
Har ingen aning om vad det handlar om, men jag känner ändå ett behov av att skicka en stor kram till dig Sara, så det gör jag. :)
Det blir så när man får barn ;)
kram, Maria i nb
Förändringar är väl alltid lite pirriga? Jag ser nästan fram emot förändringar lite väl mycket... L'optimiste éternelle... :o)
Skicka en kommentar