Jag var tvungen att stanna, på väg från dagis. Stanna för lite koffein, lite socker. Stanna eftersom för lite koffein, för lite socker. Blundade och kände doften av cigaretter, regnvåt asfalt och färska croissanter. Hörde ljuden av bilar som tutar, herrelösa hundars klor mot gatan, sophämtarna... Ljud och dofter som är de samma i hela Europa. Alla europeiska städer liknar varandra, precis som vackra människor alltid liknar varandra.Nu är jag hemma, framför datorn. Klarsynt och bräcklig av för lite sömn skäller jag på mig själv. Vad tror jag egentligen? Att jag kan skriva? (Mina ögon är torra. Mina naglar är avbitna. Jag har mascara på kontaktlinsen. Alla dessa saker hindrar mig från att skriva.)
Skriva? In your dreams, babe. (If only I could sleep long enough to have dreams.)
Det kan man inte gå runt och tro. Däremot tror jag på omständigheternas makt att alltid bereda oss en ursäkt.
10 kommentarer:
Klart du kan skriva! Varför skulle jag annars svänga förbi din blogg varje dag? Och ändå är nog allt det här fina bara uppvärmningen eller det överblivna spillet från ett större projekt - eller?
åh, Jorun. Tack.
Jo, nä, det här är mest oväsentligheter jag klämmer ur mig när jag inte rör mig en millimeter fram med det där andra... ;)
Allt verkar alltid mer nattsvart när man är trött. Visst kan du skriva, vi är ju många som tycker om att läsa vad du skriver.
Jag har ingen erfarenhet av barn som inte sover på natten men under ett tag så hade jag ett jobb med extremt mycket övertid (helger och nätter) och började att dricka extremt mycket kaffe och äta allt jag hittade med socker i för att hålla mig vaken. Jag mådde inget vidare under den tiden, så jag förstår att det inte alltid är så lätt att känna sig superkreativ och framåt när man inte har sovit ordentligt på flera nätter och är beroende av att konstant dricka kaffe...
Bon courage!
PS. Jag fick precis upp det här i min Google reader - kanske av intresse:
http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/22/hilary-mantel-rules-for-writers?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+theguardian%2Fbooks%2Frss+%28Books%29
och:
http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/22/roddy-doyle-rules-for-writers?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+theguardian%2Fbooks%2Frss+%28Books%29
och:
http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/22/margaret-atwood-rules-for-writers?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+theguardian%2Fbooks%2Frss+%28Books%29
:)
Ida; Tusen tack för tips! Och inspiration. Du är som en räddande liten ängel!
Åh, vad jag saknar det från våra år i Portugal.
Ljudet och dofterna.
Du är en talang Sara, jag tycker massor om att läsa det su skriver! Din blogg är som en samling välskrivna, tänkvärda, välformulerade och träffsäkra krönikor. Inte vem som helst som kan klämma ur sig det var och varannan dag. Jag tror blint på din kapacitet att producera maffigare alster och bara väntar på att få läsa mer!
Kram Emelie
åh, du är grym ju! Gillar din blogg massor!!
kram erica
Du skriver underbart och jag längtar till Ditt Frankrike. Att skriva ett helt "verk" är säkert en megautmaning, men kämpa vidare. Vi vill läsa mer av dig! Hoppas att Du snart finns hos AdLibris!!!
:O) LYCKA TILL och önskar dig massa skrivkramp och skrivkli i fingrarna.
Anna; Det sätter sig i hjärtat...
Emelie: Oh. Tack. Tack.
Erica: *rodnar av förtjusning*
Anonym: merci. Jag behöver höra lite sånt ibland. tack, tusen tack
Skicka en kommentar