The significant other fickparkerar som en gud enligt devisen marginaler är för fega. Innan jag flyttade till Frankrike hade jag aldrig behövt parkera på annat än stora, spaciösa parkeringsplatser på vilka det är möjligt att placera en Fiat Punto på bredden såväl som på längden.
I Frankrike är det lite mer rock 'n' roll än så att köra bil. Och att parkera, om man inte tar till det sydeuropeiska tricket att ställa sig på valfritt övergångsställe/refug/trottoar och trycka in varningsblinkersen vilket betyder: Ingen fara, strax tillbaka.
Hur som helst, att parkera är en sak. Att lirka fram bilen från en ficka där man har 3 centimeters lucka åt bägge hållen en annan.
Ergo: Har lärt mig att köra bil sidledes, på tvären. Kräftgång med liten Fiat.

3 kommentarer:
Ja här blir man expert på att fickparkera!
Min mammas man som har kört lastbilar och rally i typ hela sitt liv sa att han var imponerad av mina fickparkeringar! Inte illa... Det är tack vare Frankrike.
ha ha! precis sa ar det! alla vet ju att det ar helt OK att anvanda stötfangarna for att liksom knuffa in bilen i den minimala fickan :)In kommer man alltid, men som sagt, inte alltid ut!
Samma lika här, jag är helt enkelt grym på fickparkeringar. Hemligheten? Inte tänka, bara ratta på känsla, så fort man börjar tänka vad man ska göra går det åt skogen.
Skicka en kommentar