Vilket ska tolkas som att hon sovit med fötterna på huvudkudden, likt Pippi.
Svenskan har tagit överhanden nu, i alla fall eftersom höstterminen och skolan inte börjat än. Men svenskan kommer inte naturligt för mitt yrväder, hon kämpar och funderar och översätter.
Ibland börjar Véra på en mening, kommer på att hon inte vet hur hon ska avsluta, och börjar om igen. Eller börjar prata om någonting annat.
Hennes direktöversättningar från franskan har jag lärt mig att tolka, och ibland är de ganska roliga. När vi ska äta skriker hon "Till bords!", vilket är ett uttryck jag mig veterligen inte använder på svenska, men visst händer det att jag säger "à table!".
I stället för att säga "Julies mamma", så säger hon "Mamman av Julie" (la maman de Julie).
Huset av oss är där vi bor, och lillasystern av Véra heter Romy. I morse ville hon "vackra sig", se faire belle, och hon vill "göra en puss" (faire un bisous) istället för att pussa.
På franskt vis sätter hon systematiskt adjektiv efter objekt: En fjäril blå, en bil lila, och chansar vilt med pluralformer, som man ju på franska löst smidigt med att lägga till ett -s.
Det är lakor och bordar och skorar och massa annat.
Och roligt har hon. Hon pratar gärna svenska högt och tydligt med mig när vi är ute, vårt språk, som ingen annan förstår, och det där är så viktigt. Att andraspråket blir någonting att vara stolt över, någonting roligt och användbart.
Den franska brytningen verkar hon inte ha några planer på att arbeta bort, och hon har lärt sig att blixtsnabbt växla mellan sina bägge språk. Det är så roligt att följa den här utvecklingen, i synnerhet eftersom hon hade lång startsträcka när det gällde svenskan, hon verkade så totalt ointresserad, men hon måste ha snappat upp ett och annat...
20 kommentarer:
Oj vad spännande. Speciellt med exempel! Jätteintressant!
Det låter ju alldeles underbart. Så kul att hon upptäckt fördelarna med att ha två språk att ta till!
Superroligt! Heja er, hoppas hon fortsätter att experimentera och prova sig fram. Alla sätt att använda språket är bra.
Va roligt! Och hon verkar ju ha ett bra ordförråd eftersom hon kan översätta direkt från franskan! =)
Min stora (tvåspråkiga) tjej har just börjat ettan och lär sig skriva. Det är många av de små felen hon gör som kommer fram i och med det. Den franska brytningen och i viss mån stavningen kommer fram ibland, som när hon skulle skriva "frukt" och det blev "frekt". Jo, hon ljudade ju: fff->F, rrr->R, ööö->E (fel uttal på u och sedan det franska uttalet av bokstaven e)...
Gårdagens mailskrivning började förresten "Kära mormor!, tj-tj-tj -> C... (börjar bra på franska, chère) Eller nej: Hej mormor!"
Så länge du konseknvent pratar svenska med henne (utom möjligen när du blir jättearg) så kommer hon att klara sig mycket bra. men det gäller att du i princip bara pratar svenska med barnen. Franskan får de ändå gratis av pappa och resten av samhället ;-) Lycka till!
Liknande konstruktion av genitiv finns i regionala varianter av svenskan, t ex i Jämtland. Minns nör min systerdotter för många år sedan gjorde stora ögon åt tomten och till sist sa: Det är pappa åt Johanna!
Vad roligt för dig och övrig svensk släkt att följa utvecklingen, som sagt.
Åh vad spännande att höra om Véras utveckling. Min son, som har två svenska föräldrar, pratar en härlig blandning av svenska och tyska - med tysk brytning på svenska och svensk när han pratar tyska.
Som Anonym sa, det ar jatteviktigt att vara konsekvent med svenskan och enbart prata svenska med barnen sa langt det ar mojligt. Jag undrar om flersprakighet faktist nastan blir svarare nar man 'bara' har tva sprak, och sa DESSUTOM pratar den ena foralderns sprak i samhallet dar man bor, det spraket blir ju liksom 'familjespraket' da. Vi har engelskan som 'familjesprak' och svenska och franska fran respektive foralder. Nar jag diskuterat detta med andra fransk-svenska familjer har sa har jag forstatt att just detta ar ett problem for att den svenska mamman oftast pratar franska med hela familjen. Jag trodde engelskan skulle bli extra ett problem for barnens sprakutveckling, men det verkar nastan som om den hjalper dem att skilja franskan och svenskan at... kanske later konstigt. Hur som helst sa verkar alla tre spraken dra ungefar jamt hos oss, med lite overtag for franskan eftersom skolan och omgivningen ar fransk. / Anna
Jätte intressant! Mera, mera om tvasprakighet :)
Jag väntar mitt första barn med min franska man och funderar mycket över tvasprakighet. Själv är jag tvasprakig (svenska och finska)och tycker det är en fantastisk rikedom att fa tva sprak fran början! Tips och exempel tas gärna emot i flera liknande inlägg ;)
Lycka till!
Malin i Lyon
Intressant det där. Jag undrar hur det blir om jag får barn med min karl. Jag är livrädd för att mina barn ska svara mig på franska i stället för svenska, haha! Fast bor de i Frankrike blir det ju som det mesta naturliga språket för dem :)
Oj, mycket intressanta kommentarer! Tack! Svarar i morgon! Det här är så intressant, men inte helt enkelt. Hur som helst är jag övertygad om att det är värt "jobbet" att få tvåspråkiga barn!
Haha, vilken härlig beskrivning av tvåspråkigheten som växer fram. Det är så intressant att läsa dina skildringar av detta. Dessutom är det ju bara för sött alla fel hon gör. jag har en kompis som är uppvuxen i Frankrike med svenska föräldrar och hon gör fortfarande grammatiska missar likt de Véra gör och pratar med fransk brytning men det är aldrig problem att förstå henne och framförallt förstår hon svenska perfekt.
Att läsa om tvåspråkighet är roligt, att vara en del av det tvåspråkighet under uppbyggnad är ännu roligare! Mina pojkar är halvchilenare. Vi bor i Sverige och pappan pratar bara spanska med dem. Min äldsta pojke är snart 5 år och när du berättar om Vera låter det som min Mateo. Han byter snabbt mellan språken och verkar inte det minsta bekymrad att han böjer spanska verb på svenska, eller påbörjar en mening på spanska och avslutar på svenska, eller helt enkelt tar varannat ord svenska och varannat ord spanska. Han tycker nu det är jätteroligt att prata spanska med lillebror som är 15 månader, speciellt när han ska vara extra snäll, då kramar han honom och säger 'mi lindo bebe'.
Svenska är hans modersmål, och svenska pratar han jämt. Utan stopp. Dygnet runt. Hans svenska är perfekt utan brytning, utan att tveka på ord. Men han kan inte, av någon anledning, vänja sig av vid "de". Han säger "det är ben de dinosaurier" eller "det är mamman de Sofie". Charmigt, tycker jag, snart nog kommenterar någon det så han blir medveten och ändrar sig!
Lycka till med era språk!
Åh, vad intressant, den här typen av inlägg älskar jag. Mer sånt! :-)
Åh, jag känner igen mig så väl från när jag själv var liten! Mamma och jag hade också "vårt" språk som (i princip) ingen annan förstod. Det var väldigt viktigt ibland. Grammatiken reder sig så småningom. Det viktigaste är, precis som så många andra redan uppmärksammat, att vara konsekvent som förälder. Mitt andraspråk är som ett semesterspråk för mig, frodades på somrarna och hölls flytande av mamma resten av året. Jag är så tacksam för att hon enträget höll fast vid sitt språk, hon var mycket mer konsekvent med mig än med min lillasyster t.ex och det märks tydligt idag. Och jag har aldrig sett det som något annat än en bonus. Ett gratis språk! Det är bara att tacka och ta emot :) Lycka till!
Jag kan tycka att det blir lite tröttsamt att alla är sâ positiva. Oh tänk ditt barn fâr ett sprâk GRATIS. Vilken lyx. Ja visst är det roligt säger jag. Men inombords finns lite av ängslan för att sprâken ska halta och all den tid vi lägger ner pâ att läsa sagot och peka och upprepa och verkligen tragglar sprâk. Jag har inte pratat svenska dagligen annat än med familjen pâ 15 âr trots att det är mitt modersmâl och jag vet hur dâlig min svenska är och hur jag själv kämpar för att vara flytande i mina 3 sprâk. Ibland känner jag det som att jag inte är flytande i nägot sprâk eller i nâgon kultur. Vill jag att mitt barn ska ha det sâ. överväger fördelarna eller hade det varit lättare att bara vara en i mängden? Skönt att det blir vanligare med en mângkulturell bakgrund!
Anonym: Vad roligt att du tycker det, då fortsätter jag att skriva om det!
Annika: Ja, äntligen! Hon verkade så ointresserad ett tag av svenskan...
E: Ja!
Anna-Lena: Ja, imponerande faktiskt, jag trodde ju att det skulle komma automatiskt, men det är inte så, hon översätter allting och har ett väldigt stort vokabulär!
Hanna: Oj, intressant! Låter lite som Chris när han pluggade svenska, men det är ju helt andra ljud!
Anonym: Jag är konsekvent när jag pratar med barnen, men å andra sidan pratar jag ju nästan bara franska när vi är ute och môter andra personer, eller med pappan, svenskan kom ju egentligen inte igång förrän i Sverige!
Cruella: Haha, i Härjedalen också, så det kanske inte är franskt, det kanske är norrländskt? ;)
Johanna: Haha, ja Véras brytning förvånade mig, hade inte räknat med det!
Anna: Det är ju just det där, vårt "familjespråk" är ju franskan, eftersom jag just är en sån svensk mamma som pratar franska med alla andra!
Malin: Det kommer nog fler inlägg, allteftersom Véra börjar tala mer och mer svenska. Det tog ju faktiskt nästan 3 år innan hon visade något intresse för sitt "modersmål"!
Christine: Så var det länge för oss, att Véra svarade mig påfranska. Nu har hon ÄNTLIGEN bytt!
Emelie: Det krävs nog mycket, mycket mer tid i Sverige för att få bort de där "felen" och brytningen. Att hon ska få samma svenska nivå som den hon har på franska går nog inte när tiden är så olika uppdelat mellan länderna!
Alexanddra, Oh, vad roligt att höra om andras erfarenheter! Véra är ju också så där härligt obekymrad, och det gôr ju faktiskt ingenting att hon pratar svenska med fransk grammatik!
Cissi: Okej, det kommer! ;)
Anna: Oj, intressant! Det âr ju ofta såmed småsyskon, att man lägger bort principerna, men språket är ju så viktigt!
Anonym: Jag förstår vad du menar. Sedan jag lärde mig franska tyckte jag att engelskan blev sämre, och när jag pratar mer engelska och franska i vardagen så blir min svenska usel... Svårt det där, att vara HELT FLYTANDE på olika språk, eller att ha samma nivå som en infödd på sitt andra- eller tredjespråk går nog inte. Så det är ett handikapp och en rikedom!
Skicka en kommentar