Regndropparna mot fönstret viskade höst i natt. Ska iväg tidigt, strax, redan innan solen stigit över bergen som omringar den vackra Ajacciobukten. Jag ska till natursköna Prunelli, efter vindlande bergsvägar. På tusen meters höjd tappar man tio, femton grader av de ljumma kusttemperaturerna.
The significant other har varit på dåligt humör hela helgen, hans jobb är nog som en dålig relation. Det tar all energi. Och min också.
Annars svävar grynet omkring här i rosa balettdräkt med vippig kjol - jag föreslog en svart, enkel, med svart omlottkjol till, men grynet vägrade ens titta på denna outfit i provrummet. Så det blev rosenrosa och på onsdag börjar hon dansa. Evigheters evigheter för en individ som sov med knutna nävar och dansdräkt som ad hoc-pyjamas.
Den andra, lilla, uppnår oanade möjligheter med hur mycket damage man kan uppnå med en bit baguette och ett köksgolv.
Och jag, jag dricker upp mitt kaffe och ska strax kyssa rufsiga huvuden, ta väskan och hasta ner för trapporna.

4 kommentarer:
Min significant other blir också ofta jobb-grinig. Som du säger, det tar på krafterna när de tar hem sin frustration över jobbet. Men sen gör man samma sak själv ibland :)
Hoppas du har en skön söndagskväll framför dig i alla fall!
I know the feeling. Mannen här hemma jobbar ihjäl sig just nu, finns ingen energi över till något annat. Halvkul liksom. Kan man tvinga honom att ta semester?
Vilken himla fin bild!
Vilka läckra naglar!
Skicka en kommentar