lördag 1 september 2012

Spring. Bara spring.

En reflektion kring löpning: 
Skillnaden i tuffhet mellan olika breddgrader.
När jag var i Sverige sprang jag med lätthet 10-15 kilometer per löprunda.
Utan att det kändes särdeles tungt eller flåsigt. 
Insåg just att det är på grund av att jag sprungit på Korsika. 
I 30-gradig värme, 100 % luftfuktighet, avgaser och stekande sol. 
Att springa i det svenska klimatet fick mig att tro att jag skulle klara en halvmara, minst. 
Men aldrig så här nära Medelhavet. 
*flåsar och torkar svetten ur pannan*

6 kommentarer:

Peppe sa...

I hear you. Försökte springa i Nerja, men kom bara några kilometer innan jag dog svettdöden.

Sara sa...

Jag har inte reflekterat så mycket över detta tills jag sprang och sprang och sprang i Dalarna. Ljuvligt! Morgonens jogg var tyngre...

maria sa...

Jag önskar att jag kunde sprina 10-15 km. Men det tar stopp någonstans runt 3 km, och ändå bor jag i Dalarna. Det är som om jag har någon mental spärr att sprina längre, som jag inte vet hur jag ska komma över.

maria sa...

Hmm.. Springa inte sprina ;)

Samtal med Gud sa...

Och jag som inte ens kommer i närheten av att orka här hemma heller - men gå är inte så pjåkigt när jag tänker på saken. Kram

En pointe sa...

Jag sprang när vi var i Calvi på semester. Blev 5-5,5 km varje morgon. En runda som blandade asfalt med sand. Nog tyckte jag det var jobbigt men inte så farligt.
Däremot märkte jag när jag kom hem till Göteborg igen att löpningen på Korsika gjort nytta. Jag var starkare i benen( måste varit löpningen i sanden)och kapade min km tid med flera sek. =)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...