Fjäderlätta mangogratängen och Frankrikes svar på Nigella

Den här efterrätten har jag hittat i min husbibel, ELle à Table, och den är skapad av min husgudinna Trish Deseine (irländskan som är Frankrikes svar på Nigella), och modifierad av yours truly.
Grejen är att det är en gratin léger, och denna fluffiga lättviktare är i princip kalorilös (inte riktigt sant, men vi kan låtsas det.)
Här, mes amies, är receptet:

Tag 4 ägg och separera gulorna från vitorna. Vill ni ha en extra utmaning kan ni göra detta med en ettåring som står och drar i kökslådorna så att bänken vibrerar när ni försöker hålla gulorna intakta.
Koka upp 3 dl lättmjölk (eller mini, om ni instisterar) med en itukluven vaniljstång.
Vispa gulorna med 5 matskedar socker och 1 matsked mjöl (kolhydratsnegationisterna skulle nästan kunna gilla den här desserten).
Ta bort mjölken från värmen, häll den över ägggulesmeten och rör, rör, rör, tills det ser fint och slätt ut. Sätt tillbaka på spisen och rör, rör, rör ända tills det börjar likna krämig vaniljsås. Då slutar ni röra och låter detta svalna på egen hand.
Skala och skär en mango. Och detta är det kluriga. Om ni inte har en mango som är perfekt mogen och mjuk och gyllengul (och de som säljs i affärerna är ju ofta stenhårda och iskalla) så är det lika bra att använda konserverad mango. Eller konserverade persikor, eller frysta hallon, eller vad som helst som är sött, mjukt och moget.
Lägg frukten i en gratängform. Vispa äggvitorna - ni har väl inte glömt dem? - fluffigt. Kan ni vända på bunken utan att de trillar ur är de bra. Trillade de ur får ni nog göra om, se till att ha reservägg redo. Vänd ned skummet i vaniljkrämen, häll sedan detta över mangon (eller vad ni nu använde) och sätt under grillen i ugnen ett par minuter, tills det fått färg. Och här har ni inte direkt tid att göra någonting annat, det blir lätt svart, så stå gärna och vakta framför ugnen.
Ta ut. Ät.