Okej. Om jag går ut och springer 12 kilometer, så ägnar jag nästföljande dygn åt att äta. Spenderade i princip kvällen med huvudet inne i kylskåpet. Och nallade av barnets smörkolor. Gick inte att hejda. Skamligt.
Gud, jag vet, det där händer mig jämt. När jag tränat hårt, eller tränar väldigt tätt någon vecka, så är det som att jag aldrig kan bli mätt. Efter att ha ätit en lunch eller ett mellanmål är jag nöjd max en timme, sedan är jag där och knaprar morötter eller äter kvarg för att inte bli så panikhungrig att jag slukar en pizza eller hel kanellängd. Men det är ju värt det.
1 kommentar:
Gud, jag vet, det där händer mig jämt. När jag tränat hårt, eller tränar väldigt tätt någon vecka, så är det som att jag aldrig kan bli mätt. Efter att ha ätit en lunch eller ett mellanmål är jag nöjd max en timme, sedan är jag där och knaprar morötter eller äter kvarg för att inte bli så panikhungrig att jag slukar en pizza eller hel kanellängd. Men det är ju värt det.
Skicka en kommentar