fredagen den 26:e september 2008

Message sent

Jag avskyr att skicka iväg ett jobb - en artikel, en text - och att sedan vänta på svar. När jag postar är jag alltid övertygad om att det är det uslaste de någonsin kommer att ha haft på sina skrivbord. Och säkert fyllt med faktafel (trots trippelkollar) och stavfel (temporär dyslexi).

Trots att jag vet att det inte är så. Men det var likadant när jag var reporter på SVT. Varje gång innan nyheterna sändes satt jag framför teven och tänkte att vad farao har jag gjort, och att det är uselt och att jag kommer att få ilskna samtal (vilket men ju i och för sig får som journalist, men de samtalen bör komma utifrån redaktionen, och inte från en ilsken chefredaktör).
Det var aldrig uselt, men min prestationsångest har en tendens att golva mig. Så dumt, och så mycket energi man kan lägga på annat.

4 kommentarer:

Frida sa...

Prestationsångest är en bitch (och även anledningen till att jag skriver bloggkommentarer istället för det jag borde göra...).

Lisa sa...

Känner igen det där... Tänkte jämt att redaktionen skulle bli nerringd av arga läsare ;)

Men jag är säker på att du gjort ett bra jobb, du skriver så bra!

Sara sa...

Frida; Ja, och att jag svarar på bloggkommentarer istället för att korrläsa... Men du behöver inte oroa dig, som är så himla duktig!

Lisa; En svårbotad åkomma det här... Jag var alltid nervös i början, och nu när jag börjar som skrivande journalist är det ju att börja om från början igen...

Pumita sa...

Jo, visst är det vidrigt! Först lägger man ribban högt och skulle man råka nudda den nerifrån så höjer man den lite till. ;)

Varför är man så sällan nöjd med sina alster? Varför är det inte bra nog fast det inte är perfekt? Svara den som vet. Jag vet inte.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...