torsdagen den 30:e augusti 2012

Gråten.

Överhuvudtaget gråter jag mycket mer nu, när jag mår bra, än när jag mår riktigt dåligt. 
Kontakt med känslorna på något vis? Mindre avstängd i något sorts egenproducerat valium, mer närvarande och känslig. Gråter ofta, av rörelse, lycka eller sorg. 
Kanske barna? Jo, säkert på grund av de små. Inget skakar oss så som att bli föräldrar.

7 kommentarer:

JoHo sa...

Igår grät jag tre gånger... litegrann bara. rörd. upprörd. glad.

håller med om att det blivit oftare sen barnen kom. (och mest när man sovit lite sisådär i några veckor)

Men gråta är bra!

Mia sa...

Det är två år sen jag började ta hand om mig själv, två år sen jag började prata med någon som kan allt om att ha ont på insidan. Och under de här två åren har jag gråtit mer än vad jag gjort i hela mitt övriga vuxna liv. Utan att överdriva.
De här två åren har jag också mått bättre än under alla de andra åren tillsammans.

Samband?

yasmine sa...

önskar dig en fin dag

Linda Mpili sa...

Jag gråter coskå emr när jag är på topp. För man är rädd att falla. När jag är på botten så kan det inte bli värre.

Sara sa...

JoHo: Jepp, sÖmnbristen kan ju få vem som helst ur balans!

Mia: Samband. Jag har gått igenom samma sak. Man läker på det viset, tror jag.

Linda: Ah. Det har du rätt i. Kanske är det så?

Anonym sa...

Jag blir riktigt hysterisk av sömnbristen! Grät floder häromdagen. Oh vad det var synd om mig, ensam och övergiven... Hulkade per telefon... Tills bebisen smittades, grät högre och jag skärpte mig lite.

Karin sa...

Jag tror verkligen på det där. Att gråta är ett sundhetstecken. Det är ett tecken på att allt är eller kommer bli som det ska.

När man mår riktigt dåligt, så tycker jag det är så långt till gråten, som att det sitter fast i halsen på något sätt. Man känner sig mest avdomnad i hjärnan och lyckas inte få utlopp för sina känslor. Det i sin tur gör bara att man mår ännu sämre...

Så kul att jag hittade din blogg förresten (min mamma är flitig läsare och tipsade mig!). Själv bor jag i Nice sedan 2 år tillbaka med min pojkvän som också är fransman :) är lite yngre än dig, men tycker det är jättekul att följa din blogg och läsa om dina anekdoter och tankar om kulturskillnader! Mycket igenkänning kan jag säga!! :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...