onsdagen den 15:e augusti 2012

Livstecken.

Jag skulle vilja säga att vi är vid vägs ände, men det är inte sant.
Vägen här tar inte slut, den leder bara igenom igenom igenom. Förbi.
Hundratals kilometer av vita band som leder igenom byar.
Vi är i en sådan by.
I ett hus som är gammalt och som låter så mycket att vi ibland hoppar högt.
Runt omkring finns skog och myrar och mossmark och älven spegelblank, iskall och svart.
I morse var det 3 grader varmt.
Vi har en lanthandel 4 kilometer bort, där man kan handla ren- och älgkött.
Arton mil till närmsta stad.
Inget Internet men ett modernt kök och krocket i friggeboden.
Vi har det hur bra som helst.
Här där vägen bara leder förbi.
Det roligaste: Efter några dagar här i huset börjar folk i bygden bli nyfikna och gör sig ärenden. Typ sälja hembygdsföreningens kalender och låna socker. 
Det undras vilka främlingar som bor i huset i Rismyr.
Hur som helst, har ni vägarna förbi kan ni väl komma in på ett parti krocket?

10 kommentarer:

Malin sa...

De e nått speciellt med såna byar... Säkert fantastiskt fint! Ta hand om er där! Tyvärr är ja 100 mil ifrån annars skulle jag utan tvekan sväbgt in från den vitsteckade vägen

Nässelblom och choklad sa...

Vilken vacker beskrivning av huset och byn. Ha det bäst och passa på att njuta av pausen från internet, buller och stress. Vilken energi ni kommer att få!

Nässelblom och choklad sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sandra sa...

Haha. Härligt ! Nyss hemkommen från Jämtland förstår jag precis.... Lite bilder önskas ;)

Uppochhoppa sa...

Ha, ha, klockrent och underbart! Njut av tystnaden. Andas in, andas ut! Bunkra skogsluft och myrdoft till ditt andra liv!

amanda sa...

låter som en fin semester. lugnet som sprider sig. nyfikna bybor är även det charmigt )

Kristina sa...

Det känns som flera veckor sedan du skrev...får abstinens ju! :-)

Mia sa...

Men du, fick du också lite panik i början? Det får jag nämligen alltid när jag kommer ut mitt i skogen i Småland. Den första natten. Knäpptyst. Inga bilar, inga pratande nattvandrare. Varenda suck själen drar hörs. Och det skrämmer i början. Sen sker det som måste ske förstås. Man varvar ner, vänjer sig vid att höra alla ens tankar och mår bättre än någonsin.
Men den där första natten känns alltid apokalyptisk på något sätt.
Eller så är det bara jag.

Omentjej sa...

Vi var i Byvallen i torsdags, hade gärna tittat förbi! :)

Haha, kan se dem framför mig när de kommer med sina ärenden, rätt så rart ändå med denna nyfikenhet.

Sara sa...

Malin: Nästa gång!

Eva: Men så underbart det har varit!

Sandra: Bilder kommer från vackra Härjedalen!

Upppchhoppa: Precis vad jag har gjort!

Amanda: Så mysiga! De är onte direkt bortskämda med nya grannar i de trakterna!

Kristina: Jag har abstinens! :D

Mia: Precis så, det känns som om naturen och hela universum kryper sig närmare!

Omentjej: Oh, ni skulle tittat förbi, ni var ju "nästgårds"!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...