söndagen den 26:e augusti 2012

Status.

Och idag gråter jag bara. 
Och himlen gråter.
Vill inte vill inte vill inte.
Ni vet, jag har försökt så länge.
Försökt älska henne, Skönhetens ö. Trott att jag älskat henne.
Vandrat hela varvet runt och tillbaka igen.
Jag har försökt allt vad jag kunnat. Ville älska den här platsen på jorden.
Det gick inte.
Och att återvända - ännu en gång - skär mig sönder och samman.
Där, på Banken, på vår romantiska middag satt vi över pralinfatet och försökte komma på anledningar till att fortsätta på Korsika.
Kammade noll.
Och lik förbannat, imorgon återvänder vi.
Gråter massor, men det är länge sedan sist, så det fanns en del att ösa ur.
L'île de beauté, än är vi inte klara med varandra: Tydligen.

10 kommentarer:

Anna-Lena sa...

Är det för att ni vill stanna i Sverige eller för att ni inte vill tillbaka till Korsika? Oavsett så finns det alltid nackdelar och fördelar med platsen där man bor, och eftersom du har gift dig med en fransman så kommer någon eller båda alltid vara rotlös...
Försök att leta efter en ny arbetsplats för Christophe? För dig? Kanske på fastlandet? Men låt det ta tid, man ska inte skynda sådana saker.

Ha det så bra och när du väl kommer hem så kommer det att kännas bra! =)

Sara sa...

Det är både och. Så nu försöker vi utarbeta en plan för att ta oss i alla fall till fastlandet i första hand, och sedan kanske norra Europa?

Anonym sa...

Varför trivs ni inte där? Det löser sig!

sagt o gjort sa...

Åh vilken situation. Gråt gråt.. Sen känns det bättre hoppas jag. Stor kram

Emma sa...

Planer är bra. Så länge man har en plan brukar det alltid kännas lite bättre.

E sa...

Jag gråter också när jag skiljs från de mina, men jag gillar åtminstone platsen jag återvänder till. Massa kramar till dig som inte ens har den lyxen. Och hoppas att ni kan ta er därifrån till något som känns rätt.

Lisa sa...

Hoppas ni kan ta er därifrån om det är det ni vill! Om du bara fick drömma och inte alls tänka praktiskt... var skulle du då helst vilja bo med din familj?
Varma kramar

Anonym sa...

Home is where mom is ;)

Jag tror det ligger en del i det, oavsett var i världen ens familj flyttat så tror jag man liksom känner sig hemma när man kommer till mamma, pappa, syskon ....

Om man då inte KAN bo på samma ställe så kanske man kan vänja sig vid tanken att man själv är sitt eget hemma och för ens barn är man ju alltid "hemma".

Flummigt värre

/Angelica

Anonym sa...

Jag förstår dig, trots att Korsika är otroligt vackert skulle inte jag vilja bo på en ö. Känslan är instängt! Tacka vet jag fast land eller kanske fastlandet. Hoppas ni hittar något bra för er båda kanske något längre norrut.
A-M

Sara sa...

Sedan barnen kom har vi ändrat sätt att se på världen. Här är smutsigt, varmt, asfalt, hetta, bilar, cigarettrök...
Och jag längtar efter natur och fyra årstider så mycket att jag går sönder. Så är det.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...