tisdagen den 29:e november 2011

Sleeping beauty bor inte här längre, del 967

Kajsa skriver i en kommentar: 

Man blir besatt av sömn. Man räknar. Räknar sömn per timme. Lägger ihop timmarna för veckans nätter, delar med sju. Får panik. Gråter. Ringer älskad partner och bryter ihop. Fräser åt storasyster. Låter tårar falla på fjunigt bebishuvud. Blir fumlig, går in i dörrar, glömmer om man har sagt något eller om man bara har tänkt det. Tänker att om jag bara får sova en hel natt så blir allt bra. Tänkte jag bara det där eller har jag sagt det till någon?

Precis så hade jag skrivit om jag varit kapabel till att formulera hela meningar. Så där är det. Och det enda som funkar är att behandla sig själv totalt kravlöst.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh jag minns precis så var det.
Jag brukade köra med ole dole doff 10 ggr om dagen när jag inte kunde fatta ett beslut, typ ska jag dricka kaffe eller te.. då är man trött!

Kravlöst låter väldigt smart..

/Maja

Anonym sa...

och konstigt nog så blir man tröttare bara för att man tänker att man aldrig får sova.... ond cirkel.

Att förvänta sig sömn är rena döden för psyket. Att istället förbereda sig mentalt på absolut noll sömn hjälpte liiiiite, då kunde jag bli lite gladare över att ha fått sova nån timme.

Hoppas du vilar när Vera är på skolan!

kram/ Angelica

dieAtze sa...

ja det är precis hur jag känner - sömn, nágot underbart! still missing!

Kajsa sa...

Den enda, dock klena, trösten är att det blir bättre. Någon gång. Fast vägen dit är plågsam.
För ett år sedan när sömnbristen var som värst läste jag en faktaartikel i ToppHälsa om att man dör om man inte får sova. I mitt vimsiga tillstånd gjorde det mig himla orolig, men så plötsligt hände det: ettåringen och treåringen sov en hel natt utan att vakna. Ända till 5.30 på morgonen. Och jösses vad jag njuter nu varje gång jag får sova mer än ett par timmar i sträck. Tacksamhet och ödmjukhet kommer i samma paket som sovande barn!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...