fredagen den 25:e november 2011

Sleeping beauty& the overflowing coffee.

Mince. Mjölkigt kaffe överallt. På tangentbordet, golvet, jeansen.. Överallt, I tell you. Ett av livets mysterier är att det som ser ut som en ganska liten mängd vätska i en kopp, blir ett hav när det spills ut. 
Överallt. Mea Culpa.


Annars gråter jag mycket. Det gör man när man är:


a) nybliven 2-barnsmamma
b) sömnbristig och snittar på 4, 5 timmars sömn om dygnet
c) allmänt överkänslig


Senast när jag läste en artikel om hur bebisar kommunicerar. Det stod att när bebisar föds, så blir de varse sin egen tyngd. In utero var de tyngdlösa och svävade, extra utero får de känslan av att de kan falla rätt ut i tomma intet. 

Jag ser på Romy när hon tror att hon faller, trots att hon ligger mot en stabil yta. Hon spärrar förskräckt upp ögonen, slår reflexmässigt ut med armarna och flämtar till. Faller. 


Hon mår fortfarande bäst ihopkrupen mot mig, hjärta mot hjärta, i samma position hon hade i magen, fast rättvänd. 

Vi somnar så ibland. När tröttheten kommer över oss. Och jag tänker att falla i sömn är så underbart att det gränsar till paradiset, men som sagt, jag idealiserar säkert sömnen.

7 kommentarer:

felicia sa...

fina sara, jag tycker så mycket om att läsa din blogg! fastän jag är på en helt annan plats i livet (eller kanske just därför). jag känner igen mig och myser och gråter. tack för att du delar med dig.

Annika sa...

Sömnbrist kan göra en människa galen.

Helena sa...

åh! finns den artikeln på nätet? skulle vara så intressant att läsa.

och du - jag minns hur det var...fruktansvärt!...(jo, men man får faktiskt säga det) men det härliga är ju att andra gången så vet man att det: 1. är värt det 2. blir bättre 3. att vare sig 1 eller 2 känns viktiga just.precis.fucking.nu

men trots sömnbrist skriver du som en gudinna!

(och det säger jag inte ofta till folk, eftersom jag är sådär avundsjuk och ogin när det kommer till just skrivande...ehum...)

lycka till med allt!

Emelie sa...

fast det finns nog inget finare än den känslan.

M sa...

så fint, men lite skrämmande läsning när jag redan nu snittar på 5 timmar sömn per dygn med tvååring + en i magen som sparkväcker mig någon gång mellan 3 och 5 på morgonen..

angående fritt fall: hjärta mot hjärta är såklart det bästa, men är nyfiken på hur det gått med er swaddling blanket - funkar det?

har stickat en liknande sån här till vår väntade, och hoppas-hoppas att det kanske kan kännas lite 'som hemma' för en liten nyanländ:
baby cocoon

bästa hälsningar
/M

Maria sa...

Fint skrivet, Det är vackert att sova hjärta mot hjärta.

Kajsa sa...

Man blir besatt av sömn. Man räknar. Räknar sömn per timme. Lägger ihop timmarna för veckans nätter, delar med sju. Får panik. Gråter. Ringer älskad partner och bryter ihop. Fräser åt storasyster. Låter tårar falla på fjunigt bebishuvud. Blir fumlig, går in i dörrar, glömmer om man har sagt något eller om man bara har tänkt det. Tänker att om jag bara får sova en hel natt så blir allt bra. Tänkte jag bara det där eller har jag sagt det till någon?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...