tisdagen den 30:e juni 2009

På egna ben

Min oro för framtiden. Mitt ältande av det förflutna. Mina tendenser att se allt i svart, mitt sätt att stenhårt bedöma mig själv efter vad jag gör och i mina egna ögon kan jag aldrig vara bra nog. Mitt kontrollbehov gentemot mig själv - och när jag uppnår full kontroll helt blunda för att kontroll är det sista jag har, att kontrollen förlorade jag för länge sedan.
Mitt eviga mönster av att inte tycka att jag är värd allt jag har. Att jag måste prestera, leverera, ständigt roa, imponera. Ständigt rusa på och aldrig våga stanna upp. När jag stannar upp ramlar jag.

Och har svårt att ta mig upp.

Och nu skulle jag ta tag i det här igen. Gå och prata med någon. Nysta, älta, analysera, gräva, minnas saker man nästan glömt.

Och så tänker jag: Nä. Jag har ingen lust. Nu vill jag bara må bra. Och njuta av livet, för en gångs skull. Njuta av allt jag har och inte låta rädslan ta över. Det går ju bra? Jag är less på att älta och analysera. Jag vill lämna allting bakom mig och bara vara. Véra är min coach i bara varandet. Hon är expert på mindfulness och på att leva i nuet.

Jag ska fortsätta jobba med min självkänsla och med mina demoner - det måste vi alla - men jag ska göra det utan att kalla in professionella personer som antecknar, analyserar och ibland överdramatiserar.
Min historia av dåligtmående är banal och så vanlig. Men min andra historia - den med kärlek, resor, finaste Véra, Korsika - den är en saga. Och jag tänker koncentrera mig på den.

6 kommentarer:

mandystockholm sa...

Det gör du absolut rätt i!!Courage!

Anonym sa...

Om du känner att du klarar att försöka på egen hand, med stöd av dina närmaste, kanske du gör rätt i det. Men se upp så att "klara - det - på -egen - hand" inte i sig blir ett slags envist prestationsförsök som stjälper mer än det hjälper.

Ibland behöver man faktiskt hjälp av någon utifrån, och det är inget nederlag att få hjälp av andra.

Men det är bara du själv som vet hur din situation ser ut, det gör inte jag som bara läser din blogg. Bara du vet om du orkar på egen hand eller ej, och också vad du har fått för hjälp tidigare och om hur det har fungerat osv.

Men du verkar medveten om vad det är som är kruxet, och det måste betyda att du kommit en viktig bit på väg, eller hur?

Kram till dig, jag tycker att du är modig! Starkt av dig att dela med dig av dina tankar kring sådant här, för jag vet att det är många fler än du som kämpar just med de här sakerna, men alla vågar/vill inte tala om det öppet, vilket nog skulle behövas.

Kram!
/Anna S.

Eva sa...

Härligt inlägg!! Som hjälp på traven i att koncentrera sig på allt som är bra kan jag varmt rekommendera "Good enough - bli fri från din pefektionsim" av Elisabeth Gummesson. Den är lättläst, trevlig och tänkvärd. Kram på dig!

Ingela sa...

Jag känner precis som du - och jag känner igen mig i det du skriver. Jag ska också försöka själv, att hamna på rätt köl och stanna kvar där.

Kämpa på!

Kram från oss

emma sa...

Härligt! Det man fokuserar på får man mer av. Faktum. Känns det som om du väljer mellan ältande och saga så är det alldeles säkert så. Klokt beslut!

Anonym sa...

Jag tror att man kan analysera ihjäl sig också...
Någonstans vet man ju att det är helt galet att psyka ner sig totalt genom att klanka ner och nedvärdera sig själv.
Sanningen är den att man är bra som man är!
Och det man ska sträva efter är att vara den bästa sig själv som man kan. Inte jämföra sig med andra.
När man lyckas i vissa situationer som kan tyckas banala för andra, vet man ju själv vad man haft att kämpa emot och ändå lyckats...det är belöning nog.
Visst är det roligt med bekräftelse från andra, men den bästa bekräftelsen får man från sig själv.
Sår från barndom eller tonåren bär många med sig, men att förstå att det är därför man mår dåligt är det viktigaste. Sen får man bestämma sig, ska detta styra resten av mitt liv? Svar nej!
Det som inte dödar en gör en starkare. Och det är det sistnämda man ska välja!
Sortera bort människor som får en att må dåligt (familj eller släkt kan vara svårare...men man kan iallafall minska på samkvämet med dem...) och umgås med människor som får en att må bra!
Sen ska man inte älta allt för mycket. Det som skett har skett, och det man inte kan göra något åt ska man inte spilla tid på...
Att misslyckas är ok. Man får slicka sina sår och komma igen.
Och kom ihåg;Man mår som man tänker. Och man kan bara bli riktigt bra på det man tycker är roligt!

Mia :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...