tisdagen den 9:e juni 2009

Qin-ai de Taiwan

Ibland saknar jag Taiwan.

Ibland tänker jag på den där galna tiden i min subtropiska asfaltsdjungel jämfört med vilken en lördagseftermiddag på Champs Elysées känns som en alppromenad.

Maten. Maten saknar jag. Jag svor att inte lämna ön utan receptet på världens godaste papayakyckling i min ägo. Men det gjorde jag. Och den där papayakycklingen... Fasiken, jag drömmer om den! Och dumplings. Jag har en ångkokare i bambu som står oanvänd på hyllan. Det kan aldrig bli samma sak.

Mitt otillfredsställande jobb saknar jag inte. Jag var som en kalv på grönbete när jag slutade.

Men jag saknar: Inspirationen.

Jag var så inspirerad, influerad, ständigt i rörelse, ständigt fullmatad med intryck. Taiwan gjorde avtryck.

Vibrationerna. Intensiteten.

Galenskaperna och den mänskliga värmen. Mig själv med tydligare konturer när jag befann mig så utanför min kontext.

Jag läser Taiwan mon amour och undrar om jag överhuvudtaget kan skriva längre, utan att det blir platt och intetsägande.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag antar att det är du på bilden men du är så väldigt olik dig med det blonda håret :) Maria i nb.

Marie sa...

Visst är det så, man lämnar en bit av sig själv på alla platser man bor. Därför längtar man tillbaks, för att bli den man var när man bodde på just den platsen. Hoppas du kan ta med dig Vera och visa henne ditt Taiwan en dag.

Erica sa...

Nä vet du vad. Inte skriver du platt och intetsägande! Jag har bloggat i över ett år bara. Nu har jag bytt bloggverktyg och inser att jag inte kan ta med mig detjag skrivit innan. NÄr jag går igenom det skrivna, inser jag att under det här året såhar det skett en förvandlning. Det är vad jag tror skrivandet och delandet med andra gör. Det förändrar och lägger till. Det innebär inte att man blir sämre eller bättre tror jag. Däremot tror jag att det tar tid att komma fram till och upptäcka de som berikats en. Vi har en tendens att titta tillbaka på något som varit, för där vet vi hur det var och hur vi var då. Det som är nu och framtiden är mycket svårare att att ta fatt i. Du är en av de bloggar jag besöker mycket frekvent och det gör jag för att jag tycker du på ett varmt, humoristiskt och kärleksfullt sätt beskriver det du lever i nu. Det här med att bli förstagångsförälder, leva i ett annat land, leva i en relation (vilket är en bedrift!), de kluvna känslorna av att längta efter det som var, samtidigt som man vill ha det som är. Det gör du så härligt, att jag besöker dig ofta!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...