lördagen den 16:e augusti 2008

Längta hem. Eller bort.

Jag tittar på Christels bilder från den svenska sommaren. Och inte vilken sommar som helst, utan den i Hudiksvall.
Och jag sitter här vid Medelhavet, ett stenkast från Barcelona och ett annat från rivieran, med biljetter till Korsika på skrivbordet.
Och längtar efter att gå ut i barrskogen med hunden i flera timmar. Plocka blåbär och sitta i soffan efteråt med raggsockar på fötterna.
Undrar om jag alltid kommer att säga hemlängtan fast det handlar om en plats som egentligen inte är hemma längre? Egentligen längtar jag kanske bort?

9 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Jag hajar precis! Lite empati får man av folk som längtar till värmen och det latinska.

barajagjohanna sa...

Jag tror man alltid längtar "hem", eller bort, oavsett var man är. Jag blir jätte dalapatriotisk när jag inte är här, haha. När jag bodde i Uppsala längtade jag till Falun. När jag var "hemma" i Falun längtade jag hem till Uppsala. När tåget rullade in i Falun blev jag alldeles till mig av att se stadskärnan, liksom jag blev alldeles till mig när tåget rullade in i Uppsala och jag såg topparna på Domkyrkan och taket på slottet.

Knasigt, egentligen.

Lisa sa...

Jag har en hel del att ta igen på din blogg märker jag :) Som vanligt känner jag igen mig i det du skriver...

Thérèse sa...

Viss hemlängtan/Sverigelängtan kommer du troligen alltid ha. En kompis jag pratade med som bott större delen av sitt vuxna liv på Irland sa att hon ofta längtar till Sverige och besöker Sverige minst en gång om året. Fast varje gång hon kommer till Sverige känner hon allt mindre igen sig. Det Sverige hon växte upp i finns liksom inte kvar.Sverige och hon håller långsamt på att glida ifrån varandra och det känns vemodigt sa hon. Jag bodde ju bara lite mer än ett år i Madrid så någon enorm hemlängtan kanske jag inte hade då. Jag längtade mest efter saltlakrits och vänner man känt länge. Fast när sommaren kom till Sverige och jag fick rapporter och bilder från den svenska sommaren samtidigt som jag satt i ett stekande hett Madrid med ofta temperaturer på 40+ kände jag en längtan till sommar-sverige. Fast jag var där på ett besök under sommaren och när jag skulle åka tillbaka ville jag inte riktigt fast väl tillbaka i Madrid kändes det okey. Några månader senare flyttade jag med stor sorg hem till Sverige. Det berodde dock varken på Madrid eller sverigelängtan. Jag skulle absolut gärna bo utomlands igen men ska jag bo utomlands ett år eller mer tror jag att jag skulle föredra att bo någonstans i Europa så man billigt och snabbt kan ta sig till Sverige på besök när man får abstinens.

Som det Johanna skriver om längtan till andra städer så saknar jag ofta Göteborg där jag har bott i 10 år och har många vänner. Känner mig fortfarande lite ensam ibland i Uppsala men det har blivit mycket bättre. Fast skulle jag flytta inom Sverige och fick välja fritt skulle jag välja Stockholm före Göteborg. Dels har jag bott där också , har vänner där och gillar staden mycket. Men det tar bara 40 minuter med tåg från Uppsala så numera är jag rätt ofta i Stockholm.

Sara sa...

Karlavagnen; Man får ju det!

Johanna; Det kanske är så, att man alltid längtar... någon annanstans.

Lisa; Du är tillbaka! Det var längesedan!

christel sa...

Fint skrivet som alltid och tack för länkningen! Jag förstår precis vad du menar! När jag bodde utomlands längtade jag också hem till Sverige på somrarna, speciellt på somrarna, det var inte så farligt de andra delarna av året.

Nu tycker jag jag uppskattar en svensk sommar mycket mer - när jag kan jämföra med en sommar någon annanstans. Jag tror att det som jag mest längtade efter var dagar med familjen i sommarstugan (det är där jag har varit, den ligger utanför Hudiksvall), sen spelar det inte så stor roll vad man gör (vi gör ju ungefär samma saker varje sommar ändå) eller vilket väder det är. Det är bara att man vill vara där omkring juli/aug tillsammans med syskonen och föräldrarna.

Och det där med att längta någon annanstans, det gör alla tror jag, bara i olika stor mängd.

Vart är hemma egentligen? Den frågan är inte alltid så lätt..

Mi sa...

När jag bodde utomlands fick jag tuppjuck om vårarna, när folk berättade att de satt på uteserveringarna. Då ville jag hem! För övrigt kan sägas att nu när jag är på svensk mark igen, så uppskattar jag det så mycket mer än förr. Har aldrig varit så svensk som nu heller.

Sara sa...

Christel och Mi, Jag tror precis sådär, att man uppskattar Sverige mycket mer sedan man bott utomlands.

Louise S.A sa...

Visst har tacos verkligen blivit en del av den svenska maten, trots att det är så osvenskt det kan bli egentligen.
De va iaf underbart att äta och jag kunde, för första gången på länge, få några riktigt svenska känslor i kroppen. Underbar känsla.

Förresten, är du ute och reser mycket eller kanske tom bor utomlands? Vart isf och vad gör du där?

Ha de så bra!
Kram Louise

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...