måndagen den 11:e augusti 2008

Äta ostron -eller inte- i Bouzigues

Lilla Bouzigues har funnit en guldgruva i ostronodlingen som drar massor med besökare, dessutom är det en väldigt söt liten stad!

Från hamnstaden Sètes höjder har man fin utsikt över ostronparken i Bouzigues, långt därnere. Madonnan håller kanske ett vakande öga över ostronen på tillväxt?

Dammen Thau är länkad till Medelhavet via Sète, där jag poserar framför båtarna. Och fotot är två år gammalt, därav hårfärgen. Och midjan. ;)

Odlingsborden i Etang de Thau, vackert som en tavla, men bäst i solnedgång.

Närbild på delikatesserna. Ostron, någon? Jag säger nej tack och nöjer mig med att smutta på ett glas iskallt vitt. Eller just det, mineralvatten.

I helgen var det ostronfestival i Bouzigues, en liten stad några mil från Montpellier där man specialiserar sig på ostronodling.
Personligen skulle jag aldrig låta ett av dessa hemskheter komma nära mina läppar (min ostrondebut gjorde jag för övrigt i samband med mitt första möte med mina svärföräldrar, något som inbegrep ett utspottat ostron i linneservetten, en halvflaska champagne för att glömma scenariot -Jesus, de små krypen levde ju! - och en livstids skepticism till dallrande sjödjur), men det finns de som hävdar att ostron är en delikatess. Till exempel Bouziguesborna.
I étang de Thau, den stora damm som via Sète är bunden till Medelhavet odlar man 13 000 ton ostron om året, och de kallas Huîtres de Bouzigues.
När man åker förbi vattnet, och är en bit uppe på höjden har man utsikt över dammen och det som ser ut som hundratals träbord. Har man tur kommer man förbi när solen går ner bakom Sète, den vyn är oslagbar.
Den äkta ostronregionen i Frankrike är ju egentligen atlantkusten, där ostronen odlas med hjälp av det kraftiga tidvattnet. Vid Medelhavet finns inte samma fenomen så här använder man "odlingsbord". Där fästs ostronen när de är små, vid tjocka rep, och sänks ner i vattnet för att äta duktigt och växa till sig.
Sedan äts de - tydligen - med fördel råa, men kan också gratineras eller tillagas på olika sätt.

Men ostronet är framförallt känt för att vara ett effektivt afrodisiakum, även om det inte är någonting jag kan skriva under på. Man måste nog gilla dem för att få de effekterna. Gör man inte det gör man bäst i att satsa på champagnen i stället.

8 kommentarer:

Thérèse sa...

Jag kan bara instämma , jag tycker ostron verkar läskigt även om många hävdar att det är en delikatess. Slemmiga klumpar som lever - delikatess , jag tvivlar starkt. Skulle också hålla mig till vin eller mineralvatten.

Nadia sa...

En ostronfestival?! Märkligt påfund...jag har aldrig ätit ostron och tycker mest det verkar slemmigt och äckligt. Men bilderna var fina, skulle gärna kunna tänka mig att åka dit. Fast inte för att prova ostron

Thérèse sa...

Fast bilderna var fina , verkar vara vackert och finns säkert annat än ostron man kan äta i Bouzigues

Sara sa...

Håller med. Jag klarar inte heller av ostron. Tyvärr är det i princip det som mina svärföräldrar i Ancona äter jämt och ständigt...

Sara sa...

Thérèse; Ja, slemmigt och salt, och dessutom levande... ;)

Nadia; Som jag!

Thérèse; Jag brukar äta musskor, det gillar jag i alla fall...

Sara; Hu, vad är det med svärfôräldrar och ostron? ;)

christel sa...

Fina bilder, speciellt den med borden i vattnet! Har aldig ätit ostron och är lyckligt lottad att mina svärföräldrar (med Piteåanknytning) aldrig kommer bjuda mig på det!

Sara sa...

Christel; Men då kanske du tvingas äta pitepalt isället? Vet inte om jag tycker att det är bättre... ?

Anonym sa...

Undebart fantastiska ostron och vacker utsikt. Ta en promenad förbi producenterna längs kusten mot meze innan du hugger in på ett dussin ostron

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...