Det är möjligt att min löprunda hör till de vackraste. Lite svettigt att springa uppför, men belöningen är utsikten. Där nedanför ser ni Ajaccio, med den palmkantade strandpromenaden och Saint François plage med citadellet höger om spetsen. På andra sidan golfen ligger Porticcio, med hotell och stränder, och flygplatsen ligger alldeles i vänstra hörnet av bilden.
Och där uppe på kammen kan man springa en runda och betrakta det stora blå, och tänka att detta kommer jag att sakna en dag.
Detta är dessutom kvalitetstid med mig själv och mina tankar. Chris och tjejerna sitter i soffan och kollar tecknat. Helglyx.

8 kommentarer:
Lyxigt. Och morgonpiggt!
När går flyttlasset mot Paris?
Svettdrivande, den stigen. Oändligt vackert.
JoHo: WIho!
Anonym; Humhum... Har betänketid. Och ångest. Inget klappat och klart alltså.
Cruella. Ja!
Ja Sara, du kommer att sakna havet. Jag vet att du älskar det, liksom jag, och du har skrivit om hur viktigt det är för dig, nästan viktigare än skogen som du är född i. Det kommer nog att bli svårt att lämna det bakom dig. Kram
Hannah, oj. Nu fick du mig att grâta lite. Det är sâ förvirrat här, och jag lider nog av en del separationsângest. Plus detta att jag inser vilken oerhörd lyx det är att ha gângavstând till Medelhavet.
Det är alltid de besluten som är värst. De som är antingen- eller, de där man liksom bara måste hoppa eller klättra ner från trampolinen igen. Jag tror du har bestämt dig för vad du vill - egentligen. Du ska bara processa det lite först.
Ja. Den löprundan kan du vara nöjd med! ;D
Skicka en kommentar