måndagen den 7:e januari 2013

Och.

Signaturen tacksam för svar undrar:

Och om allt är bra, varför har jag dâ

a) en knut i magen
b) brännande ögonlock
c) känslan av att luften just tog slut
d) och att väggarna kryper närmare?

11 kommentarer:

Peace in mind sa...

Brukar läsa din blogg, och golvas av dina vackra vackra ord och de fantastiska barnen. Kommenterat har jag aldrig gjort förr...men frågorna ställda av signaturen "tacksam för svar" kunde jag inte blunda för.

Tänker att klumpen, ögonlocken och angreppet av klastrofobi har att göra med sanningar du inte riktigt vill erkänna för dig själv. Har ingen aning om vilka sanningar det kan vara, tolkar bara utifrån mina egna erfarenheter. Är så svårt det där, när det utifrån ser ut som att ens liv är mer som en promenad i parken än en klättring vid Mount Everest.

Hoppas signaturen finner några trådar att nysta i, för lycka är något som alla förtjänar!

barajagjohanna sa...

Peace in mind säger det så himla himla klokt. Jag känner igen det där. Det kan vara så himla svårt att sätta orden på vad det kan vara, eller ens tänka vad det kan vara som gnager. Men nej, om det känns så, då är inte allt bra,

Jag hoppas du kan lokalisera det som inte känns bra, och göra något åt det. Kram!

cruella sa...

Jag tror du behöver landa hemma i ditt, med din familj omkring dig, utan de sociala förpliktelser och åtföljande spänningar som tajt umgänge för med sig. Äta vanlig mat, sova i egen säng, komma igång med rutiner som skapar både struktur och luft kring tankarna. Ni står inför stora beslut - även om det kan kännas skönt att logga ut ett tag fattas ändå viktiga avgöranden bäst mitt i det som är vardag. Hoppas magknuten löser upp sig, det är en hemsk känsla.

Anonym sa...

Låt allt ta sin tid, stressa inte fram beslut du har all tid i världen att börja med nya saker. Även om det inte blir precis som man tänkt blir det ofta bra om man kan ta vara på det man har och göra det bästa av det.
Med förhoppning om att 2013 blir ett bra år.
A-M

Anna sa...

Ett beslut är inte 100% taget ännu? Eller.
I varje fall jag, mår apa innan jag tar beslut.
Kram

Milea sa...

Bara du sitter inne på dina sanningar men jag tänker att du nog hade tyckt det varit ganska skönt att veta hur allt ska lösa sig med flytt, jobb till C och vad det nu kan vara för praktiskt som ska gå i lås.

Emma sa...

Utvecking sker i kriser! Det gör ont när knoppar brister osv.

Anonym sa...

Man ångrar bara de chanser man inte tar - hoppa. Barn är glada överallt där föräldrar är glada. Makar kan nog anpassa sig de med. Och svärmödrar tar man i små doser...

Har själv lite trevligare bekymmer. Funderar på Korsikasemester i juni i år. En eller två veckor. Kan du ge något bra hotelltips? Strandnära, fråscht och bra för en familj med en fyra- och en sexåring, som inte är hutlöst dyrt? Tänkte flyg till Bastia och sedan någon fin ort.

/Jenny

Anonym sa...

Jag tror att du är en känslig person som trivs med struktur och utmaningar. Det där är inte helt enkelt att passa in i ett familjeliv eller en semester hemma hos andra. Klart att du känner dig klaustrofobisk när du ska resa hem till Korsika. När ska du ha tid att bara njuta liksom. Men du har ju chansen att lämna nu. Och du att flytta är inte särskilt komplicerat faktiskt. Stressigt och jobbigt men det brukar ordna sig och fungera riktigt bra. Däremot oroade jag mig för hur ni skulle lösa att C har sin anställning i Ajaccio. När jag känner mig stressad, deppig och trött brukar jag försöka skriva upp en viktig sak jag ska göra under dagen. Bara en. Sedan försöker jag träna för att känna mig piggare och starkare. Visst vaknar man lika deppig nästa dag igen men jag tycker att det är lättare med att ta "en sak i taget". Antagligen läser jag bara in hos dig hur jag själv är som person. Du är i alla fall min idol och din blogg helt underbar. Helt värdelöst kan det ju inte vara :o) Ta lite djupa andetag och dansa i vardagsrummet med barnen typ. Kramar!

Anna sa...

Kan det ligga något av tanken "man vet vad man har, men inte vad man får" bakom? Den är lurig, för det vet man ju aldrig ändå – man bara inbillar sig att man gör det om man fortsätter som förut. Men då händer andra oväntade saker i stället, enligt min erfarenhet.

Jag tror på det som folk här ovan säger: landa hemma, ta det lugnt och försök tänka på en sak i taget. Måhända är det klyschor, men de är förhoppningsvis till hjälp.

Hoppas du snart känner dig mycket bättre!
/Anna

Anonym sa...

Nu går jag lite mot strömmen, men om jag ser till mig själv så har det hänt mig att jag inte inser att jag trivs med det jag har förrän jag håller på att bli av med det - ibland av egen vilja. Ibland har jag drömt om något länge och sedan när det finns inom räckhåll har jag tvingats inse att drömmen gjorde sig fint som dröm, men inte som min verklighet. Säger inte att det är så för dig, men kanske lite?
Hoppas att du får rätt på tankar och känslor nu när du kommit hem till vardagen igen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...