torsdagen den 17:e januari 2013

Att söka jobb. Och att få.

Jag började att söka jobb i höstas. Började fundera i oktober, vad vill jag bli?
Och grejen är att jag hittade dit. Med dator, telefon och postit-lappar.
Jag fokuserade kanske på ett annat sätt. Visualiserade, istället för att söka jobb som jag egentligen ändå inte ville ha.
Sedan detta fina ögonblick.
Och nu har jag en ny titel. Helt ny. Som research analyst på ett stort amerikanskt företag i finansbranschen. Och allt det där jag skrev om mina kompetenser - halvt på skämt - i oktober. Allt det stämmer in på tjänsten. 

Jag tänkte ju lite i Sverigebanor, och sökte några jobb i Sverige. Men blev nåt så gudförbannat less.
Jag fick inte ett svar. Inte ens ett automatmail hej vi har tagit emot din ansökan bla bla bla. Ingenting. 

Inte ens i de fall jag hade en persons namn att nämna. Jo, ett svar. Från ett brittiskt företag med en engelsk chef. Superartigt och välkommet. Okej, jag sökte inte hundra jobb, inte ens tio, men ändå. Aldrig ett svar.

Då lessnar man. I Frankrike verkar folk i alla fall ha vettet och artigheten att svara på mail. I synnerhet om de gått ut med annons. Hör ni det, svenska rekryterare? Tre rader i ett mail är väl det minsta man kan begära när man ansträngt sig för att skicka in en ansökan? Eller va?

20 kommentarer:

Mia sa...

Finans? Okej, du byter bana helt. Men är du glad är jag glad för dig!

Anonym sa...

Låter som ett spännande jobb!
Kan bara hålla med dig svenska om att svenska personalavdelningar & rekryterare är urusla! Har sökt jobb i flera år och man får i princip aldrig någon bekräftelse på att ens ansökan kommit fram eller att jobbet blivit blivit tillsatt av annan sökande. Dåligt! Lycka till med nya jobbet!

Anonym sa...

Här i England är de inte särskilt duktiga på att svara på ens ansökningar heller.

Anonym sa...

Vad gör man som research analyst? Finans. Hoppas det betyder än hög lön. Vad roligt att du känner att du hittade jobbet du ville ha för det är ovanligt och underbart. Stort grattis.

Jaroq sa...

I Sverige finns inga ”krav” på att besvara brev ... och då inte ens Skatteverket gör det - vad jag vet är det endast SV som har detta inskrivet(?) i sina förordningar d.v.s. samtliga Statliga verk -måste- besvara ALLAs brev inom ”en arbetsvecka” (Kommuner har t.ex. inte den ”plikten” ) - så ”varför” skulle ”vanliga” företag anse att de behöver göra det!?
För mig visar det end. dålig social kompetens (mm) i.e inga företag jag skulle vilja arbeta för (!) I Italien brukar ett ”tack för visat intresse...” ( el. dyl. ) oftast förekomma...
Lycka till i Paris ... Cari Saluti!

Alexandra M-O sa...

Min svägerska, svenska som bor i USA sedan 20 år, klagar ofta på oss att vi är så dåliga på att svara på mejl, både privata och jobbrelaterade mejl. Hon säger att det gäller alla svenskar hon har haft mejlkontakt med under åren.

Kristin sa...

och jag tänker att just det hade heller aldrig gått i sverige: att byta bana. Att få ett bra jobb när man inte har lååång erfarenhet från exakt samma arbetsuppgifter/bransch.

Svenska rekryterare verkar också ha svårt att se förbi geografin, jag sökte jobb hemma i östersund i flera år, både från utlandet och från Stockholm, men inte förns jag ljög och sa att jag redan bodde där blev jag kallad till intervju :)

Anonym sa...

Varför skulle det vara svårt att byta bana i Sverige? Vet hur många som helst som sadlat om mitt i livet! Såklart företag inte anställer nån som inte kan ett jota men det är ju därför det finns utbildningar/kurser och praktik....

Min pappa drev eget (litet!) företag under många år och vid varje officiell rekrytering inkom upp emot 5-600 mail. Omöjligt att svara på alla och envar! . Men visst, ett autosvar är ju enkelt men rätt betydelselöst eftersomdet ändå inte säger ngt om mottagaren läst eller ej. Man kan ju kräva läskvittens?
Men Vid ett större företag finns det ju personal som sköter mailen så då borde de ju kunna svara :) eller så ringer man och pratar med dem personligen :)

Har heller aldrig hört talas om att företag inte vill anställa folk utifrån!?

/ angelica

Anonym sa...

vad säger det dig om sverige-not your place, du får det bättre i paris, lycka till

Sara sa...

Måste bara påpeka att jag inte blivit någon "finansexpert", utan anledningen till att jag fick tjänsten är
a) mina språkkunskaper
b) min journalistiska erfarenhet
c) min grävarerfarenhet
d) min förmåga att snabbt assimilera mycket information.

Låter lite skrytigt, men så är det. Sedan är det en annan bransch, men essensen i arbetet - informationsinhämtande - har ju funnits där hela tiden.

egoistiska egon sa...

Tycker det låter spännande! Jag jobbar ju med digital kommunikation/marknadsföring, och folk blir lika förvånade varje gång jag byter jobb. Produkten är inte samma sak som ens arbetsuppgifter.

Grattis igen och lycka till!

Kristin sa...

Det jag menade kan vara svårt i sverige är ju inte att byta bana om man vidareutbildar sig, men just det här med förmåga. Som man ju inte alltid har "papper" på. Min erfarenhet (som ju är just min och inte allas) är att man i andra länder i större utsträckning kan söka jobb med sina förmågor och kvalitéer som merit och inte bara betyg & intyg. Sen är det så klart också olika i olika branscher.

Anonym sa...

Min erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden ar samma som din Sara, inte ett svar! Och da har jag anda haft 'bra' jobb i flera olika lander plus lang universitetsutbildning i UK och USA. Men det kanske ar tillfalligheter ocksa. Bor nu i Frankrike och mitt intryck ar att arbetsmarknaden har ocksa ar ganska stelbent, det ar svart att byta bana och utbildningen (helst, helst fransk!) vager tungt. Undantagen verkar vara internationella foretag, de har val fattat vitsen med styrkan i sprak, internationell erfarenhet och flexibilitet, utover praktisk yrkeserfarenhet. Lycka till i nya jobbet, later jattespannande, och som du sager, yrket ar en sak och branschen ar en annan. Har manga 'humanist' kompisar som jobbar i finans och stortrivs! / Anna

Cissi sa...

Kanske dumt att dra alla företag över en kam, det finns säkert de som inte har möjlighet att besvara alla jobbsökarmail men det låter otroligt dåligt att du inte ens fick ett enda autosvar.

Kul att du fick nya jobbet på litet andra vägar än de traditionella. Och du, snart är du nog så utmattad av all sömnbrist att du kommer somna och sova som en död. ;-)

hanna sa...

Jo, men självklart, jobbar man med kommunikation är det ju kommunikatör (eller vad nu rollen kallas) som är yrket, sedan kan branschen vara vilken som helst. Så är det ju inom många yrken, hr-folk och controllers behövs i de flesta organisationer, till exempel. Och personer i chefspositioner kastar sig ju ofta mellan olika branscher och typer av företag. Spännande att testa något nytt !

Sara sa...

"Kul att du fick nya jobbet på litet andra vägar än de traditionella".
Nä, det vet jag inte. Tror att det gick vâldigt traditionellt till, skickade CV plus brev, sedan tre intervjuer med olika personer (pa 3 sprâk), koll av referenser och diplom, plus test av datakunskaper och "analytiskt tänkande". Tänk högskoleprovet. Svettades en del. ;)

Angelica sa...

Kristin - tråkigt att du har så dåliga erfarenheter av svenska arbetsmarknaden! Jag tycker de flesta arbetsgivare placerar "personlig lämplighet och erfarenhet" högt! Samt att de ofta står i annonser att man ska ha relevant utbildning eller "motsvarande erfarenhet"

Erfarenhet är svårt att bevisa, ett betyg och avklarad utbildning är mer påtagligt. Ska man få jobb baserat på sin erfarenhet bör man ha grymt bra referenser från flera olika arbetsgivare!

Att anställa någon är ett stort projekt och en risk för de flesta företagare OM de får tag på fel person...


TILL Sara: Låter som en tjänst utformad exakt för dig! Jag tror det blir hur bra som helst! Härligt att få möjlighet att använda alla dina kompetenser! jag minns fortfarande ditt Gräv under sundsvallstiden....

/angelica

Sara sa...

Angelica: *ler*

Kristin sa...

Hm. Inte säker på att jag vill mena att min erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden är dålig el sämre än den utomlands ifrån. Annorlunda ja. Visst är det ett risktagande att rekrytera, så är det ju för alla arbetsgivare.(Även om man självfallet kan argumentera för att den risken möjligen är större i Sverige med tanke på LAS etc). Jag tror att den svenska arbetsmarknaden i de flesta avseenden är lika lätt el svår, bra el dålig, som andra, men att den också är trög att ta sig in på och trög att ta sig runt i. Det har ju också visat sig hur svårt det är för tex vissa invandrargrupper i Sverige jämfört med hur väl samma grupp lyckas i andra länder, samt för utlandssvenskar som är hemvändare jämfört med dem som aldrig lämnat osv.

Kanske skiljer sig mitt intryck för att jag mestadels rör mig inom det offentliga? Kanske ska jag sluta försöka förklara vad jag menar eftersom jag inte kan formulera det så bra :)

Sara sa...

Intressant med utlandssvenskar och invandrargrupper! Jag tror också att den svenska arbetsmarknaden är relativt homogen. Har aldrig jobbat i offentlig sektor, men väl i journalistbranschen (där man gjort utlasning till en konstform), LAS är egentligen ingen risk för arbetsgivare som listigt kryper runt den lagen. Anställd på tisdagen, uppsagd på onsdagen pga arbetsbrist?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...