Hejdå havet.
Hejdå olivträden.
Hejdå doftande marknad.
Hejdå iskalla bergsflod när sommaren är för het.
Hejdå bougainvillean om våren.
Hejdå stranden.
Hejdå platsen där mina barn var riktigt små.
Där de lärde sig sitta, krypa, gå, springa, prata.
Hejdå.
Jag tittar på kort och tar farväl.
Det gör ont.
Svårt att definiera ontet. Det sitter i bröstet, halstrakten.
Svårt att definiera ontet. Det sitter i bröstet, halstrakten.
Tårarna tar jag med mig, det andra lämnar jag.
Hejdå.
15 kommentarer:
Förstår att det är svårt att säga hej då till alla dessa stunder, platser, minnen. Men Paris är nog inte heller erat slutmål vad jag förstår.
Håller tummarna för dig i det tillfälliga kaoset.
Själv är jag den där som sitter fast i det där radhuset med samma gamla vägar till och från, samma gamla grannar ... har mitt rastlösa sökande i den så kallade arbetskarriären istället.
Ämen fy vad sorgligt. Nu lurade du mig att börja grina också! Fast vet du Sara, det FÅR vara sorgligt och vemodigt ibland. Man får skapa utrymme för det.
Fy vad ledsamt!
Men jag håller med Emma, det kan få vara sorgligt och vemodigt ibland. Det är en del av livet.
Jag vill inte vara elak eller synisk - men ååå vad jag tror att du kommer att sakna havet, naturen, klimatet osv. Livet är nog betydligt svårare & mer utmanande i en storstad. Speciellt om man har små barn. Men det kommer ni att fixa. Hur har det gått med lägenhet?
Du tar med dig tårarna, visst, men jag tror faktiskt också att du tar med dig allt det andra - Korsika och dina barns tidiga barndom.
// Kristina
åh att det ska vara så svårt att lämna! även när man velat bort länge. så bitterljuvt.
Du har samlat på dig massor med vackra minnen. Minnen som du kan plocka fram när det känns grått, kallt och jobbigt i Paris. Samtidigt så kommer du att spara på en nya härliga minnen i Paris som du kan blicka tillbaka på längre fram.
//Lapinette
Vilka underbara foton. Så vackert. Förstår att det känns ont.
Samtidigt så är storstan vacker den med, fast på ett annat sätt. Det kommer att bli bra. Och Korsika finns ju kvar!
Paris kommer att bli sådär bra som bara Paris kan vara =)
Jag kommer gärna som helt anonym och hälsar på er i Paris bara för att få chansen att sen le chateau de Fontainbleau ;-)
Grattis till jobbet!! Och stort lycka till med flytten! Korsika finns alltid kvar om längtan blir för stor...
kram
Anna
Det ska bli sååå roligt att följa ditt liv i Paris!! /Ulrika
Men åh, nå får du jo meg til å gråte også!
Ikke bare bare med så store forandringer, men du skal se du kommer til å skape SÅ mange fine nye minner i Paris. I PARIS!!
Inte for att Warszawa pa nat satt liknar Korsika - men jag kommer ocksa vara ledsen nar vi flyttar i var. Det klart det far vara sorgligt! Men Paris kommer bli perfekt, och Korsika finns kvar. Vet knappt om jag kommer vagar titta in har nar ni bor i Paris. Oj vad jag kommer sakna min stad, aven om jag vet att vi gjort ratt var for var familj just nu.
xxx
Vi går i valet och kvalet om vi ska lämna Kalifornien för Sverige, och varje dag listar jag saker i mitt huvud som jag kommer att sakna om vi bestämmer oss för det. Citronträden och sanden mellan tårna och småpratet med främlingar och matmarknaderna och favoritrestaurangerna och vännerna. Men jag tror att man liksom tar det med sig, ändå, när man söker sig till nya platser och nya upplevelser.
Fontainebleau är ju inte precis en storstad: litet över 15000 invánare, och ligger drygt 5 mil söder om Paris.
I every time spent my half an hour to read this weblog's articles or reviews daily along with a mug of coffee.
Feel free to surf to my webpage :: website
Skicka en kommentar