fredagen den 11:e januari 2013

TIden. Barnen. Jaget.


Har överhuvudtaget inte mycket att säga eller berätta. Men gick igenom bilder - måste tömma hårddisken, min dator är så jäkla andfådd. Trillade över dessa. Véra hade precis fyllt 3, Mimmi var någon vecka gammal. 
Drygt ett år sedan, alltså. Och det känns som tio år sedan, eftersom det är oändligt mycket saker som hänt under den här tiden. 
Utanför skolan idag, när jag hämtat Véra, så skuttade hon fram som vanligt. Minou tultade bredvid vagnen, och plötsligt började hon... att springa.
P
å toddler-vis, men ändå, sprang hon stapplande efter sin syster. 
Och Véra ropade glatt till mig: 
- Mamma, titta, Romy SPRINGER!
Och jag nickade eftersom det var så mycket som stockade sig i halsen. 
Av tacksamhet, mest. Över de här åren som jag allra mest har varit mamma. Vikt dessa år enbart till dessa individer. Stått bredvid - eller gått bakom - och inte missat ett ögonblick. Inte missat ett enda första. 
Och som jag känt mig eländig och overksam och omodern och usel och tappat bort mitt självförtroende och mig själv och oroat mig över orangea kuvert och jämställdhet och att inte ha en månadslön och vara överflödig och onödig och ur fas med hela jäkla samhället. 
Allt det där spelade ingen roll. 
Skulle göra om det om jag så fick leva om mitt liv tusen gånger. Det vet jag nu. Inte förra året, och inte förrförra. Men nu. 
Romy springer. Och tiden, mina vänner, har ett märkligt beteende. Kort och lång, på samma gång. Tänjbar. Växlande. 

6 kommentarer:

Helena sa...

precis så.

Nässelblom och choklad sa...

Så sant, så sant och så mitt i prick som det är. Kan det finnas något bättre än att få uppleva de här ögonblicken? Kan det finnas en viktigare uppgift? Sen är det klart att det finns annat också, men förhoppningsvis kan det också få plats lite längre fram.

Eva sa...

Klockrent. Håll fast vid den känslan, den insikten.

Anonym sa...

Carpe diem. En duva i handen. Man vet aldrig vilka tragedier man kan drabbas av senare i livet. Klokt att göra det bästa av nuet?

Anonym sa...

Vad fint! Det stockade sig i halsen på mig när jag läste. Gillar meningen " inte missat ett enda första", så viktigt!
/Lisa

Hannah sa...

Ja precis så, du är fantastisk Sara!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...