onsdagen den 16:e januari 2013

Onsdag.

Klockan 04.15 gav jag upp alla försök till sömn efter en vaken natt.
Omöjligt att komma till ro.
Klockan 07.10 hade jag snörat på mig joggingskorna och gett mig ut på en timmes löptur.
Såg färjorna glida in i bukten, solen gå upp, och ovädersmolnen skingras bortom bergen på vilka snön föll i natt. 
Det var fint. 

Stressen över detta galna projekt - att bryta upp igen - ligger som en filt över mig. Jag ser inte riktigt klart. Igår sade jag till den signifikanta andra: 
- Jag behöver att du ser mig i ögonen och säger att allt går bra. 
- Allt går bra. 
Han är så säker. Han som brukar vara den fatalistiska pessimisten. Han tvivlar inte, han säljer våra möbler. Det är så jäkla skönt.

Andas in. Andas ut. En gång till. Jag vill inte vara ensam där, med nytt jobb, ny lägenhet, ny stad, men barnen får det bättre hos farmor några kaotiska veckor, och Chris åker dessutom till Tokyo där han ska hålla föredrag. Sin farewell tour, skämtar han. Grande finale, sedan lämnar han sitt jobb. Less på forskningen. 

Obs att yours truly lite hemligt surar över att missa (sista?) tillfället att som forskarhustru flanera under ginkoträden på Ginza. Oh well.

10 kommentarer:

Frida sa...

Men åh, det är ju helt förståeligt att du är nervös. Men så skönt att du har en man som står som en stadig klippa mitt i allt. Och förståndigt av dig att sticka ut och springa, inget är som träning när man har ångest. Kram på dig, det kommer lösa sig!

Anna-Lena sa...

Jag förstod det som att det var han som var osäker? Men vad skönt att ha någon som är så säker och trygg i ert val.

Vi är mitt uppe i att kanske lägga bud på ett vackert byhus som vi har sett. Första gången som vi tar lån och köper någonting så stort. Med oss är det min man som är den som är osäker. Jag är den som försöker vara stark och säga att allt kommer att gå bra, men innerst inne är jag lite nervös måste jag erkänna... Jag skulle också behöva någon som tittar mig i ögonen och säger att allt kommer att gå bra.

Ellinor sa...

Ibland lönar det sig inte att kämpa mot sömnlösheten. Då är det bättre att istället utnyttja tiden till något mer konstruktivt. Löpning är väl ett ypperligt exempel på just det. Förstår att det är många tankar som just nu far runt i kropp och knopp. En lång löptur för att rensa tankarna blir då som ren terapi.
Kommer ni att flytta hela familjen till Paris eller bara du?
Kram

Krokofanten sa...

Alltså, du kommer ju inte att vara själv... När man är två är det redan en samling! :o)
Jag vet hur jäkla jobbigt det kan vara att flytta och då har jag bara tagit hand om mig själv...
Men det kommer att gå jättebra!

Anonym sa...

Först kommer du tycka ensamheten är jätteskön men efter ett par dagar känns det kanske lite ensamt? Kan du övertala mamma eller syster att kanske komma och sällskapa en helg typ? Eller resa tillbaka till farmor över en helg? Annars tror jag som C att det kommer bli fantastiskt och lättare än du tror just nu.

Kristin sa...

Å vad spännande med så stora förändringar för er båda...! Vet han vad han ska göra sen då? Och du är ju inte ensam, du har ju oss ;)

Sara sa...

Frida: Ja! Och glöm inte erbjudandet om kaffe nu! ;)

Anna-Lena: Om ni tänker att ni vill stanna där sâ? Är det väl toppen?!

Ellinor: Hela familjen framöver. Men CHris kommer att avsluta en del jobb här, och kommer senare i vâr.

Alex: Och du ringer när du kommer tillbaka frân din semester? Typiskt att âka pâ solsemester istället för att bära flyttkartonger! ;)

Anonym: Mamma ringde i morse, och bokar resa omgâende. Mammor alltsâ.

Kristin: Ja, ni är ju här! Och om ni visste vad fantastiskt det känns!

Anna-Lena sa...

Ja vi är säkra på att vi vill stanna här. Det är mest det stora lånet som vi måste ta som gör att man blir lite nervös =)

Hur uttalar man Fontainebleau? Fåntänblå? Eller Fåntänblö?

Casa Annika sa...

Vad ska C göra istället för att forska?

Mia sa...

Alltså, det har aldrig hänt att jag vaknar tidigt och vill ut och springa. Hur nervös jag än är. Jag saknar uppenbarligen en gen.

Men du, det är klart du är skraj. Jag skulle vara skitskraj om jag var du och ta till tårarna typ hela tiden. Livet, det bara är så.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...