Cosi le genti che passeranno
O bella ciao, o bella ciao, o bella ciao ciao ciao
Cosi le genti che passeranno
Mi diranno che bel fior
O bella ciao, o bella ciao, o bella ciao ciao ciao
Cosi le genti che passeranno
Mi diranno che bel fior
Om jag är säker på att jag gör rätt? Självklart inte. Det är ett stort beslut, att bryta upp. Att stanna är alltid lättare, även om det också är ett val. Och veta gör man ju inte förrän efteråt.
Jag har älskat den här platsen. Och hatat den och älskat den och hatat den igen.
Kommer jag att återvända? Förmodligen, någon gång.
Skönhetens ö är kanske bäst just så, någon gång.
Och till människor som kommer förbi
kommer jag säga
att vilken vacker blomma
Han spelar den alltid, dragspelaren i hörnet vid marknaden och Place de Palmiers. Bella ciao. Ciao bella, snart
lämnar jag dig.
lämnar jag dig.
8 kommentarer:
När går flytten till stora staden?
/Lisbeth
Det är lite så jag tycker om Sverige. Det är bäst när man är där lite då och då!
Jag förstår att du är orolig över flytten, nya jobbet, om ni kommer att trivas eller inte. Men tänk sen när ni sitter i soffan, i er nya lägenhet, då allting är upplockat, barnen har fått dagisplats, du har kommit in dig i jobbet, ja den känslan man får då finns det inte mycket som slår. Att man har kommit til ro. Och jag lovar, den kommer! =)
'Beslut är dyra, de kostar dig alla andra alternativ'. Som sagt, det är alltid enklast att välja passivt genom att stanna men ibland är förändring ett självändamål. /Emma
Jag undrar som Lisbeth. När???
Ja visst är det alltid lättare att stanna. Från att man väl har börjat rota sig så blir det bara svårare att bryta upp, i de flesta fall. Och jag känner att jag börjar göra det där vi bor nu - rota mig. Det skrämmer mig.
Gråter när jag bryter upp. Rotar mig lätt! Maken tar det mer som en klackspark. Därför bor vi nu i min hemstad - Stockholm.
Lycka till Sara - du är stark!
//Lapinette
Det är sant att man aldrig sitter med facit - men samtidigt bryter man ju upp av en anledning: man var inte nöjd där man var. Därför tänker jag att det borde vara rätt beslut. Och man får ju alltid bryta upp igen - om man vill.
Det gör ont att läsa samtidigt som det är så befriande.
Ni ville ut, ni går ut, det blir rätt!
Skicka en kommentar