En sömnlös natt igen.
Var uppe en sväng och kollade uppe på kylskåpet, letade efter en gammal karta insomningstabletter, men kom på att jag slängt dem.
Gillar egentligen inte tabletter, men hade varit prima att kunna sova.
Snö på 300 meters höjd. Isvindar.
Tanken på tomma rum, omöblerade ytor, vidöppna fönster i ett nytt hem skrämmer och lockar. Efter att ha bott på osannolikt dyra Korsika chockerar inte ens hyresnivån i Parisregionen.
5 kommentarer:
Hej! Jag har alltid tyckt att övergångar är svåra. Att inte riktigt tillhöra någon plats. Det är både lite spännande och fullt av oro. Kram
Lisbeth
Som tidigare konstaterat: du och jag är på sätt och vis på samma ställe. Jag tror det bästa man kan göra är att njuta av processen. Inte självklart men vid varje gnagande tanke påminner jag mig själv om att jag ska njuta. Och det hjälper.
Lisbeth, Att befinna sig i limbo. Märkligt.
Milea: Jag vet. Oh, jag vet. Och jag grälar pâ mig och säger att det är ju det här jag vill.
Varm mjölk, banan, trist bok?
Lite tur har du nog som flyttar till Fontainbleau och inte langre in mot stan, det gor ju hyrorna lite mer manskliga!! Hoppas ni hittar nagot nytt snabbt som ni kan gora till hemma :)
Skicka en kommentar