Det regnar och är grått över Montpelliers vackra Haussmanbyggnader, gamla stad och esplanaden. Som så ofta i november, om jag ska vara ärlig. Ett riktigt jävla skitnovemberväder. Från sommar till miserabel höst och mistralvindar över en natt.Well, well. Det här är en stad som jag har särskilda band till. Det var här jag blev kär. Och det var här min dotter föddes. Klart sånt fastnar.
6 kommentarer:
Åkte du till Montpellier för att plugga? Vad pluggade du där? Om det inte var dit du åkte, vart åkte du och vad pluggade du (eller jobbade som)?
Förlåt att jag är så nyfiken men jag kan inte hjälpa det.
Hälsningar från Kristina (hon som har vunnit VM i flest särskrivnings fel)
Ja, sånt kommer man ihåg och blir speciellt
November eller inte, vackert är det iallafall...
Kristina; Jag åkte dit för att lära mig franska, och pluggade på Paul Valéry i Montpellier. Så träffade jag en mörkögd doktorand, hoppsan. Och så kan det gå.
Erica; Eller hur?
Helena; Ja, faktiskt!
Låter härligt,härligt trots novemberväder. Vissa platser letar sig in i hjärtgropen och stannar där..och växer.
Blev varken kär eller födde fram en dotter där men staden är lika magisk för mig.
Vad gäller C:s födelsedag så kan man verkligen inte lyssna på sånt strunt. Kör hårt med presenterna!
Kram
PS. Har du spanat in Anna Anka & Maria Montazami? Tankar?
Skicka en kommentar