fredagen den 27:e november 2009

Svensyskor i Frankrike?

Jag vet ju att det finns dem som är som mig. Alltså: Svenska boende i Frankrike. Kanske med småbarn. Kanske gifta med en fransos. Ni är ju några som läser den här bloggen, och jag är jättenyfiken: Var finns ni? Paris? Provinsen? Nice? Pratar ni svenska med barnen? Kulturkrockar ni hemma? Jobbar ni?

Nyfiken, nyfiken...

17 kommentarer:

Svensk chekchouka sa...

Jag är Svensyska som flyttat till Israel efter 18 âr i Paris, pratar lite svenska med barnen, fâr hjälp pâ traven med svensk aupair flicka. Kulturkrockar aldrig:)

elisa sa...

Jag finns i Aix med min fransos. Har bott i Frankrike lite av och till (Paris, Lyon, Toulouse)och letar nu jobb. Smågryn hör till framtiden men har som ambition att prata svenska med mina barn.

Sara sa...

Svensk chekchouka; FUnkar det, pratar barnen svenska?

Elisa; Oh, vackra Aix! Lycka till med jobb!

Eva i Aquitaine sa...

Hej igen! Bor i vackra Aquitaine i en liten by med två barn och en fransos. Kulturkrockar ja, svenska med barnen ja - men man får kämpa! Skulle vilja höra mer om korsikanerna - har en korsisk väninna och hon berättar så roliga historier om deras kultur... ett bistert, tufft folk vad jag förstår! Tack för de vackra bilderna. Titta gärna in hos mig och se hur det ser ut på sydvästra sidan av Frankrike.

En annan Sara sa...

Jag bor i en parisisk närförort men min franske sambo. Pratar svenska med sonen, men han är bara två och en halv månad så får inte så mycket gensvar än:-)

Har fortfarande en svensk anställning trots att jag mest varit på företagets pariskontor den senaste tiden. Men tack vare min svenska anställning har jag nu svensk föräldraledighet. Hur det blir när den är slut vet jag inte just nu.

Anonym sa...

Jag bor i Meaux, en bit utanför Paris med min franska pojkvän.
Kom hit för snart åtta år sedan, för att jobba ett tag på Disneyland, hade bara tänkt stanna några månader...
Jobbar numera som "assistante de direction" på ett hotell.
Väntar vårt första barn i mars 2010 :), det enda som är negativt är den franska föräldraledigheten :(, jag kommer att ta några månader extra iallafall.
Hoppas verkligen att vårt barn kommer att lära sig prata svenska också!

Inga kulturkrockar mellan pojkvännen och mig direkt, men däremot en del jag irriterar mig på här i Frankrike, såsom dubbade filmer och annat viktigt och mindre viktigt...

Tack för en bra blogg :)

Emma

Sara sa...

Eva; Ja, det är inte helt lätt det där med sprâket... Jag kankänna mig oartig när jag pratar svenska med Véra inför andra. Jo, jag har ocksâ hört mycket om korsikanerna. Och en del stämmer men inte allt! Berättar gärna mer om det här pâ bloggen!

Sara; Lyxigt med svensk föräldraledighet, och grattis till lillprinsen!

Emma; Vad spännande med bebis! Och jag tycker att du gör rätt som tar lite extra mammaledighet, tiden gâr sâ fort, och det är härligt att bara ägna sig ât barnet! Personligen klarar jag inte att se dubbade filmer, och har helt slutat se teveserier!

Mimi sa...

Jag bor i paris och är snart klar som kiropraktiker. Ingen fransman och inga barn men jag lämnar ett meddelande iallafall. har varit au pair ât tvâ barn där mamman var svensk i âtta âr. När jag först bôrjade var de bara 10 mânader och tre âr. Mamman har kört stenhârt pâ att bara prata svenska med dem plus jag dâ. Idag är de 12 och 14 âr och pratar helt flytande svenska. Jag tror att det gäller att vara konsekvent hela tiden och inte blanda franska/svenska när man pratar med barnen även om det ibland är svârt.

Gillar din blogg jättemycket, du skriver sâ bra.
Kram!

Anonym sa...

Bor i Paris sen fem âr med man och femânaders bebbe. Är pâ congé parental och försöker impregnera sonen med BARA svenska innan han börjar hos en nounou och glömmer allt:)
Annars jobbar jag med finansiell data (hade aldrig kunnat gissa det för nâgra âr sen!!!!).
Inte särskilt mycket kulturkrockar hemma faktiskt, mer med folk ute pâ stan som tränger sig före i köer och höjer rösten i bâde tid och otid och skrämmer slag pâ en stackars timid svenska;)
Helene

Svensk chekchouka sa...

sara, barnen pratar svenska med en accent som skulle kunn ajämföras med 90 talets ( Har ju inte bott hemme sen dess) kebabförsäljare. Franska och hebreiska är utan brytning.
3 âringen blandar hejvilt för tillfället, börjar ^pâ franska, avslutar pâ svenska och kastar in lite hebreiska i mitten. JAG försâr vad hon säger, men är nog den enda...

Hanna sa...

En till: Jag är adoptivfransyska sedan 2003, med fransk make, två fransksvenska döttrar och ett tredje barn (av ännu okänd sort) på väg. Vi bor i en avlägsen förort väster om Paris, men skulle gärna bo i en mindre stad om vi båda kunde få jobb.

Jag pratar enbart svenska med barnen, men det som gett resultat på den fronten är vår svenska au pair (nytt sedan i höstas) och nyfunna svenska kompisar i samma ålder. Ibland känner jag mig oartig, när jag tilltalar mina barn på svenska inför icke svenskspråkiga barn, även om jag upprepar allt jag säger på franska så att alla skall förstå. Än så länge är de i en ålder då de är vana att vuxna upprepar samma sak flera gånger, så det känns okej.

Vi är rätt medvetna om våra kulturkrockar och kan i allmänhet förutse dem. Vi har kompromissat oss fram till en mellanväg som passar oss.

Jag har jobbat heltid sedan jag kom hit och bara tagit fransk mammaledighet. Nu har jag dock 26 veckor att se fram emot med tredje barnet. Skall bli kul att få vara ledig med barnen under deras sommarlov! Jag jobbar för övrigt med medicinsk bildbehandling.

Eva sa...

Sara, du har verkligen en fin och spännande blogg!
Jag var svensyska och bodde och jobbade 5 år i Alsace med sambo och vår lilla pojke och ja, där upplevde jag många kulturkrockar. Nu bor vi i Bryssel.
Jag pratar svenska med min son hela tiden, hade själv en tvåspråkig uppväxt och vet hur viktigt det är att föra över språket, samt vilka problem man kan stöta på. Så mitt tips till dig: prata svenska med sockergrynet och känn dig inte oartig utan stolt!!

Ida BXL sa...

Jag och min numera man bodde tillsammans i Marseille ett litet tag, sedan flyttade jag till Bryssel pga arbete (eller snarare bristen av det i Provence för ngn med min utbildning) och sedan ett par år så har han också flyttat hit.

Vi har inga barn ännu, men om vi får det så tänker vi verkligen jobba för att de blir tvåspråkiga oavsett var vi befinner oss.

Kulturkrockarna har lugnat ned sig med åren (det är åtta år sedan vi träffades) och vi har den fördelen att vi båda hade spenderat mycket tid i Sverige respektive Frankrike redan innan vi började dejta, vilket har medfört (tror jag i alla fall) att vi har en större förståelse för varandras kulturer än om en av oss inte alls hade känt till den andras kultur.

Sara sa...

Mimi: Och nu har jag hittat din blogg! ;)
Jo, jag tror att konsekvensen är viktig, men det är svårare än man tror!

Helene; FInansiell data vet jag inte ens vad det är? ;)
Mysigt med coongé parental, hoppas du har hittat en bra nounou!

Svensk chekchouka; :D

Hanna; Grattis till trean! Hm, kompromisser blir det ju, men det gäller kanske alla relationer?

Eva; Vad bra att du säger det! Ibland känner jag nästan att jag måste prata franska med Véra när vi är i tex lekparken, men då blir det ju lite som att man "gömmer" svenskan? Jag ska prata svenska högt och tydligt, och vara superstolt över det istället!

Ida; Ja, jobb verkar det inte krylla av här på sydligare breddgrader... Vi funderar också på att kanske ge oss av norröver, kanske är det lättare för oss bägge två att hitta något annat. Korsika är fint, men, ja, lite trångt. ;)

Eva sa...

Just det "göm" inte svenskan, prata svenska med henne hela tiden så att det blir en naturlig del av vardagen i alla sammmanhang. Svenskan är jätteviktig för hennes identitet! Och jag tror inte att någon blir stött för att du pratar svenska, de flesta är väldigt positiva till tvåspråkighet. Två språk är en av de finaste gåvorna man kan ge sitt barn.
Lycka till :)

Anonym sa...

Jag bor i Versailles med fransk make och 10 manaders son, och pratar svenska sa mycket det bara gar eftersom jag tror att det nog blir svenskan som blir svarast att behalla i langden. Vi har engelska som hemsprak eftersom min man och jag traffdes nar vi bada bodde i England och jag sjalv vaxte upp till mestadels pa engelska (genom ett mirakel har jag hittat en engelsktalande fransman, tur det for franskan ar det fortfrande lite si och sa med!). Sa var lillprins ar nog mer an lovligt forvirrad (kanske lite som Svensk chekshoukas barn!) Annars ar jag nagon sorts hemmafru, lite som du, och det ar helt OK for tillfallet. Har aldrig haft ett 'riktigt' jobb i Frankrike sa det blir intressant nar den dagen kommer... Kulturkrockar gor jag mest med svarmor och vissa delar av den franska familjen, appropa socker i bebisens vattenflaska och kakpulver i mjolken! /Pella

Sara sa...

Eva; Tack!

Pella: Kulturkrockar med svärmor, ja... Känner igen det! ;)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...