måndagen den 30:e november 2009

Nous deux. Et nous trois.

När jag och C träffades hade jag precis fyllt 23, och var en ganska sorglös studentska med fornarinajeans och en mer än lovligt dragig lägenhet i Montpellier. Och eftersom jag nu är 25 så kan man ganska snabbt räkna ut att det var drygt två år sedan. (Okej, 7 år sedan, men säg det inte till någon.)

Vi har blivit vuxna tillsammans. Vi har rest till andra sidan jorden tillsammans. Vi har barn tillsammans (och i min dotters mörka ögonfransar mot runda kinder när hon sover ser jag dig).
Men tro mig, de här åren har varit turbulenta. (Också.)
Vi har sagt för alltid till varandra, trots att varje vettig människa vet att för alltid kan ta slut i morgon. För alltid kan upphöra när som helst (För alltid är att lova mycket).
Har viskat jag kan inte leva utan dig. (Har viskat gråtit skrattat rasat.)

Nu vet jag att jag kan. Jag kan leva utan dig. Men jag vill inte. Jag vill inte det.

Ett inlägg fyllt av parenteser. Men vi blev aldrig en parentes. Vi blev mer än så.

6 kommentarer:

Veronica sa...

Fint skrivet, mycket mycket kàrlek!

Erica sa...

Kärlek, var rätta ordet

Anonym sa...

Jag skulle lätt fixa det praktiska i att vara själv (+ 5 :) men vill inte heller. Men i den turbulens eller ännu värre - stiltje - som ibland uppstått genom de många år vi älskat varandra har jag några gånger funderat på att välja bort oss men till slut alltid valt att bli kvar och vänta in de bättre tider som jag vet kommer. Bara man vet att kärleken finns under dalar o toppar så gör det egentligen ingenting att livet ändrar karaktär då och då. Vem har sagt att det ska vara så förbaskat roligt hela tiden? ;) Även om det såklart skulle vara trevligare att alltid sväva omkring på små rosa moln ;) Maria i nb

Nadia sa...

Sa fint skrivet om karleken till din man. Ert liv tillsammans summerat pa ett ypperligt satt i ett fatal rader. En text som beror!

Ninnie sa...

Så fina ni är, och vilka vackra ord om livet och kärleken.
Så där är det ju, livet kan vara lätt eller svårt, men bara man har kärlek till och respekt för varandra och viljan att vårda den kärlek man har, så blir den bara större och större med åren.
Önskar er all lycka!!!!

Lisa sa...

Och vad fina ni är! Och himla vacker skrivet. Känner igen det där med berg-o-dal bana.. Men vad trist det vore om allt alltid rullade pa i sin vanliga lunk. Skulle man nansin inse att man faktiskt VILL da?

För en tid sen skrev jag en text om var IVF-resa och jag skulle bli glad om du ville läsa den. Om du har tid och lust alltsa. Du är ju sa duktig pa att skriva.. och du har ju skrivit att du ocksa funderade pa om det skulle ta lang tid för er. Ja nu känner jag mig lite generad, men skit samma ;) Läs gärna om du viill!

http://parislisa.blogg.se/2009/november/draft-nov-6-2009.html

Och jag hoppas solen hittar tillbaks till er snart!

Bisous,
Lisa

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...