fredagen den 13:e juli 2012

Löpträning.

Min löpteknik. Löpteknik i ordets vidaste bemärkelse, kanske kan vi kalla det "joggingstil".
Jag är inte typen som "dricker lite svart kaffe och äter en skiva skinka för att tömma kolhydratdepåerna under träningspasset". Not my cup of tea. Skippar jag frullen då ramlar jag om jag försöker springa. 
Men jag äter ganska lätt: Kaffe, lite yoghurt med muesli, en frukt. 

Sedan spurtar jag iväg som en liten hjortkalv. Eh. Alltså, jag har insett att jag verkar ha en löp-cykel på cirka 20 minuter. De första 20 minuterna går lååångsamt, jag kollar klockan hela tiden, och tänker Gud, vad jobbigt, hell så tråkigt, har jag inte lite ont i låren, är jag inte framme snart, ska jag verkligen... Sådana champion-tankar. 

Men efter 20 minuter blir det bara underbart. Hjärnan går igång på autopilot, jag tömmer huvudet och får tusen idéer, skriver klart min roman i tankarna, blir inspirerad, kreativ, motiverad... Och springer, bara springer.

Så efter 40 minuter blir det tyngre. Misstänker att det här har att göra med att kolhydratdepåerna är tomma, kroppen saknar bränsle en liten stund tills den kommer på att den måste göra av med annan sorts energi, det vill säga fett. Men håller jag ut några minuter så kommer jag in i det där flowet igen. Och när nästa dipp kommer efter 20 minuter till så brukar jag sluta. En timme är bra.

Det var tungt att komma igång med löpning efter en tung graviditet och försvagad kondis och muskler (i synnerhet bäckenbottenmuskulaturen), men nu känner jag mig piggare och starkare än någonsin, har inte ont någonstans och längtar alltid till nästa runda. Mellan löpträning och jogg kör jag pilatesövningar hemma, för att stärka bålen, och mjuka upp muskler som blir korta och strama av att springa på asfalt. Pilates känns lite mesig som träning när man vant sig vid att springa, men man ska inte underskatta dess effekt på annan träning!
Dessutom har jag börjat med att äta (eller dricka mjölk) inom 45 minuter efter passet, för att inte bryta ned musklerna och för snabbare återhämtning (har blivit Fröken Duktig).

Och nu längtar jag givetvis till Dalarna, mjuka, barrtäckta skogsstigar att springa längs, humana löptemperaturer och kanske ett dopp i en sjö efteråt? 

8 kommentarer:

Nässelblom och choklad sa...

Wow, så härligt det låter att komma in i flow och kreativa tankar. Jag har aldrig gillat att jogga, promenerar och dansar hellre - men nu känner jag att jag kanske skulle pröva. För det känns just så där trögt när jag springer och då kommer jag aldrig längre än 20 minuter. Tänk om det är gränsen jag måste över! Ha det bra!

Anonym sa...

Hej! Återigen, tack för din härliga blogg!
Jag blev peppad av dig så jag stack ut och sprang på just mjuka skogsstigar igår. Dock nöjde jag mig med 20 min. Har gjort det varannan dag i sommar.
Lycka till med träningen och fortsätt gärna skriva om den ( och allt det andra !!)

Varma hälsningar Flisan (i Stockholms skärgård)

Johanna i Berlin sa...

Åh, jag skulle också vilja springa men vågar inte ännu - min yngsta är bara två månader. När började du springa efter senaste förlossningen?

JoHo sa...

Åh, vad härligt det lät! Fantastiskt skönt! Och vilken lyx att springa längs en strand...

Ana sa...

ååå de låter så sjukt härligt.. ja har aldri förstått d där me löpning,men då har ja aldri kommit förbi d där magiska 20 heller..nu ska ja oxå!!

Sara sa...

Den där 20-minutersgränsen verkar magisk för mig. Och mentalt kan det vara lättare att tänka "nu går jag ut och springer 20 minuter" och sedan när man väl är ute så springer man längre, än att motvilligt tänka "nu går jag ut och springer en timme".... Jag slutade springa tidigt i graviditeten, redan efter ett par månader eftersom jag hade så mycket tyngd mot bäckenbotten, och började igen ungefär ett halvår efteråt, efter bäckenbottenträning, lite pilates och så. Det hade kanske gått tidigare, men det funkade inte riktigt med amning tyckte jag.

Uppochhoppa sa...

Jag längtar löpning så det gör ont när jag läser det här. Jag är fortfarande livrädd att det inte känns rätt och bra och som förr, har i alla fall kommit så långt som 2,5 km nu - alltid något, men det är förbaskat trist att vänta. Och driva träningsblogg därtill. Som tur är har jag hittat passioen i mtb, hur jag fixat det annars har jag ingen aning om. Men en timmes löpning - yay alltså! förövrigt ser det ut som du har helt rätt gällande tidsmässigt kring flowet, att det är glykogendepåerna som tar slut. Bra att du äter lite innan!

Sara sa...

Uppochhoppa: Det är fantastiskt när en timmes löpning känns relativt lätt... Men vad tungt det var att komma igång igen, och frustrerande!
Jag förstår din frustration, men det är bara att bita ihop, löpning sliter ju en del på kroppen så det är bäst att kroppen är helt återhämtad.
XXX
sara

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...