torsdagen den 12:e juli 2012

På Papacionu, Rue Saint Charles, Ajaccio.

 

 




Notera glimret i rosévinet, den nästan florentinska stämningen i gränden som leder ned mot huset där Napoléon Bonaparte föddes. Doften från bougainvillean, och utsikten mot havet där de snygga segelbåtarna glider förbi, och strunta i mina döttrars bordskick, i alla måsten, i går och i morgon. Bättre än så här blir det inte. Jag skulle önska att ni var där, att ni fick se och uppleva sådana här kvällar. Korsika när hon är som vackrast.
  Jag ska skriva mer om den här ypperligt charmerande lilla restaurangen snart, men nu har jag en mörkögd bebis som ska sova siesta, och ett honungsögt sockergryn som ska underhållas under tiden. 
Och åh, C var med, förstås. Men det gick inte att ta några bilder på honom, han satt för nära. Det blir sällan bra. 

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tänkte på dig i går när jag och min familj satt på en uteservering vid promenade d´anglais i Nice och såg båten till Corsika komma och gå. Tänk att du bor i detta härliga klimat. 300 soldagar om året -fantastiskt :)

Mia :)

Anonym sa...

Vera är väldigt lik dig nu och vad fort hon växer. Söt sommarklänning och gulligt med spännen och gummisnodd. Vackert leende! Romy är kanske lite mer lik C ännu eller vad tror Du?

Malin sa...

vad härligt det se ut! Var säkert en av de kvällarna man borde lägga i en ask och ta fram när vinden blåser i knutarna!

Sara sa...

Mia: Ja, visst är det härligt. Livet blir lättare när man inte behöver frysa!

Anonym: Ja, Romy är en kopia av C, preis som Véra är en kopia av mig i samma ålder. Vi har en varsin! ;)

Malin: Du har alldeles rÄtt!

mia sa...

Jag tänkte redan innan jag läste din text om att du önskar vi kunde uppleva det där, att jag får lust att åka dit då jag ser bilder som dessa. Vem vet, kanske Corsika blir vårt nästa resmål...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...