måndagen den 7:e juni 2010

Chop chop

På tal om omvänd kulturchock. Vi tyckte att allt var färglöst, monokromt, långsamt. Att människorna var oartiga och inskränkta. Som om Frankrike skulle vara jordens mittpunkt.
Att vänja öronen vid ett annat språk... Det tog tid. Och ändå längre tid att sluta säga Nin Hao och Xie Xie i matbutiken.
Men också fysiska grejer:
Jag hade skavsår på höger pekfinger i flera veckor efter återkomsten.
Det var inte en helt självklar grej att gå från att äta med ätpinnar till bestick. Inte alls.

6 kommentarer:

Ferferi sa...

Du har så rätt. Man jämför alltid på ett sådant sätt som om det ställe man är van vid är mallen för hur saker och ting ska vara. Visste inte att ni bott i Kina! Kan man läsa mer om det längre bak? Jag var på semester i Kina (Beijing) en gång och blev helt förälskad i maten där. Och att äta med pinnar är bland det bästa jag vet. Otänkbart att göra något annat när jag äter östasiatiskt. Dock är jag inte sådan veteran att jag får skavsår när kag byter. Himla intressant det där dock!

Sara sa...

Min gamla taiwanblogg; Taiwan mon Amour på bloggspot!

Anonym sa...

Jag vet inte om du alls kommer gilla det här programmet, men jag tyckte att det passade in med ditt tema kulturkrockar i ditt som alltid sköna inlägg.
Sluta aldrig blogga, din blogg har blivit min favorit, och det är ju inte litet!

http://svtplay.se/t/133773/nypremiar__varldens_modernaste_land

/Isabelle

Anonym sa...

Aj länken klipptes av; 'världens modernaste land' skulle det vara.

Ferferi sa...

Oh härligt tack! Jag trodde det var Kina vi pratade om. Språket måste vara lika då man även på kinesiska säger Xie Xie och Ni Hao!

Sara sa...

Isabelle: Oj, tack! Bloggen rodnar aV Förtjusning! :D

Ferferi: Taiwan har ju varit del av kina, och det är samma sprâk man talar sâ det är inte sâ konstigt! ENligt Kina är Taiwan fortfarande kinesiskt, by the way!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...