Ajaccio mon amour. Man måste älska den här platsen på jorden.
Napoléon, mina vänner, Napoléon slipper man inte. Någon (jag har glömt vem, jag glömmer alltid vem) sade (eller skrev förmodligen, annars skulle jag ha glömt) att Ajaccio är som ett minnesmonument över the local lad, with houses around it.
Ljuset slipper man inte heller. Färgerna. Skuggan i gränderna när solen står högt.
Historierna. Varje gata bär på en historia, en legend. Det är fantastiskt.
Folk har bott på den här platsen i 4000 år (och bara sedan tvåhundra år har Korsika varit franskt).
Klart att det finns historier att berätta.
5 kommentarer:
Jag behöver komma i kontakt med dig. Kan du maila mig på Sofie.strandberg@nyheter24.se
Mvh Sofie
Vem är lady casanova?
Och jag är just nu mer än lovligt avundsjuk på din position just nu, och då menar jag rent geografiskt. Fy fasen vad underbara alla bilder ser ut, inte minst de på dig och Véra på bilderna nedan. Underbart. Jag vet att allt inte är guld och gröna skogar där nere heller men på något vis dyker orden "jag gråter hellre i en Ferrari än i en Folkavagn" upp i huvudet...;)
Kram
Häftigt att Napoleon är född där! Men visst är det så omväldigande med all historia som är så närvarande hela tiden? Jag känner likadant med Paris. Ibland blir det nästan så mycket så jag inte kan andas. Det är en sådan häftig känsla!
Anonym: Danielle Casanova är en korsikansk hjältinna, en av frontfigurerna i den korsikanska motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon räddade många liv, men dog i deportation i Auschwitch. Flera gator, färjor, byggnader bär hennes namn.
Emelie: Jag vet... Det finns en lätthet i det här klimatet, en livskvalitet... Det är faktiskt så.
Skicka en kommentar