tisdagen den 29:e juni 2010

Your average desperate housewife

Jag bakar.
Tanken var - och jag hade verkligen tänkt det - att jag skulle glida in på
dagisets sommarfest iklädd något kort och piffigt, med wonderbra, och med en bricka cupcakes i händerna. Cupcakes med mönster och olika glasyrer och något krämigt i mitten. Typ citroncoco, med kanderade rosenblad, apelsinblommor och högblank kristyr. Med speciella Martha Stewart cupcake toppers. The cupcakes to end all cupcakes. The cupcakes som skulle få alla snyggpapporna att bara oooooh och alla snyggmammorna att bli gröna av avund.

Jag skulle dessutom ha hunnit föna håret.

Verkligheten blir lite annorlunda. Just nu har jag slängt ihop en Mamie Gateau (Precis som mormor brukade göra dem. Eller farmor. Whatever. En duglig kvinna.), färdigblandat pulver. Tillsatt ägg och vispgrädde. Den står i ugnen nu, men jag vågar inte ta ut någon seger i förskott. Jag har djävulskt dåligt kak-karma.
Och eftersom jag i morgon har fullt upp med en laddning yachtpeople så kommer jag att glida in på festen svettig, försenad, iklädd skjorta och byxor. Beiga. Inget vipp. Ingen wonderbra. Med en sockerkaka i handen, förmodligen inslagen i en påse från typ Mango. Inte ens gladpack har jag hemma.

Jäklar. Och jag som verkligen hade sett fram emot att få vara så där vippig, kak-kompetent och liksom glättig i morgon.

2 kommentarer:

Mi sa...

To end your bad kak-karma: ha aldrig Martha Stewart i åtanke som förebild. Jag är fasen rädd för kvinnan.

Sara sa...

Du har rätt. Bättre att sänka ribban?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...