måndagen den 28:e juni 2010

Married with children

Alltså. Man ska aldrig börja kritisera varandra i respektive föräldraroller.
Låta den andra fixa lunchpuré (på sitt sätt), välja kläder (utan att ifrågasätta om det passar ihop eller inte, eller - värre - egenmäktigt byta om på ungen när den andra inte ser), leka på sitt sätt.

Men ärligt talat. Att lämna kiddo på dagis utan skor... Där gick min gräns för tungbitande.

Hur duktiga är ni på att inte lägga er i den andras föräldraskap?

6 kommentarer:

Eleonora sa...

Det återstår ju att se i mitt fall. Men jag misstänker att jag kommer att få bita mig i tungan både en och två gånger. För å vad man ändå vill vara peppande och stöttande snarare än självgod och jag-vet-minsann-bäst-för-jag-är-mamman-aktig. (Därmed inte sagt att det är det du är, snarare är det vad jag kan oroa mig för att bli.)

Sara sa...

Jag hade ju aldrig trott att jag skulle vara en besserwissermamma... Men jag var nog det ändâ. ;)
Sedan är det lätt att man som den som tillbringar mest tid med barnet vet vad som är snabbast och effektivast, i alla fall tror man det. ;)

Eleonora sa...

Ja alltså jag har ju tendenser mot att tycka att mitt sätt att städa/laga mat/matcha kläder/kurera sjukdomar är det RÄTTA redan idag, så ur den aspekten lär jag kanske inte bli ödmjukast i stan när barnet kommer heller.

Fast jag kan ju försöka. Om så bara för att jag ändå tycker att jag har valt världens bästa pappa till barnet. Han kanske ska få chansen att känna sig som det, också.

TinTin sa...

Om samma misstag upprepas under flera dagar, trots barnets protesterande om att det är "för varmt" eller " för kallt" (Tänk strumpbyxor när det är +15 och alla andra barn har shorts eller shorts och knästrumpor när det snöar) brukar jag påpekar att det inte är helt idealiskt. När det gäller att göra onda saker med mat biter jag mig i tungan, men gråter litet tyst över misshandlad färskpotatis och avrättad biff...

Livet runt 30...5 sa...

Jag var fanatisk, absolut tokfanatisk. Det höll på att kosta mig ett äktenskap. Nu är jag för tjock, trött och tung för att orka kräva min vilja igenom. Och mannen älskar det (och mig också lite mer skulle jag tro).

Erica sa...

Jag har valsat mellan det där tungbitandet till illvrålen och tillbaka till tungbitandet. Idag frågar jag mest hur han tänkte och om det blev som han trodde att det skulle bli. Inte ironiskt, utan med äkta intresse från min sida. Måste tillstå att mina illvrål gav mest resultat. Det fick honom att tänka till. Visserligen inte när jag vrålade, men efteråt. Inte för att jag alltid har rätt, utan för att jag oftast tänker till mer än honom. Däremot är min man oerhört mycket bättre på att få barnen att känna att de kan mer än vad de tror än jag kan, som gärna vill ha kontroll. Vi har lärt varandra lite av varje och idag frågar vi mer varandra hur det var tänkt och vad vår idé tog vägen. Men å andra sidan tog det tio års föräldraskap innan vi landade där vi är. Totalt har vi nästan 12½ års övning och ändå inser vi att vi kommer att få öva mycket mer igen :-D

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...