Okej, äntligen en bild där mitt Sockergryn inte blundar, springer suddigt eller skakar på huvudet så mycket hon orkar.Kolla. In. Ögonen. Varken blå eller gröna. Choklad, måste det nog kallas. Och så säger dem att ögonfärgen är "fixerad" bara efter något halvår?
Annars har vi roat oss med att klappa isbjörnen i papier maché på Rue Fesch.
6 kommentarer:
I den här familjen är det jag som en ögonfärg som närmast liknar brända pepparkakor och Tonåringen har fått bruna efter mig.
Bruna ska ju vara dominant har jag hört.
Men Minstingen har och har alltid haft klarblå ögon.
Jag fattar inte!
Mer blå ögon än hans finns inte att uppbringa på denna jord.
Han är två och ett halvt så jag har sluttat hoppas nu.
Nej då jag har hört att det kan ta år innan ögonfärgen sätter sig. Chokladbruna ögon är jättefint!
Ida hade marinblå /djupt blå ögon tidigare men de är mer åt det gråblåa hållet nu. Vi får se var det blir i slutändan.
Jag har alltid velat ha bruna ögon!
Eva: Underligt det där med ögonfärgen... I min svenska släkt har vi INGEN med annan ögonfärg än klarblâ, sâ det är vackert och ovanligt med bruna!
Ingela: Ah, där ser man! Ida hade ju verkligen BLÂ ögon!
Sara: Men vill man inte alltid ha det man inte har?
Veras ögon är jättevackra. Esme lär förbli blåögd eller så drar hon åt grönt som sina föräldrar, tiden får utvisa.
Ja det var jag som bidde Anonym här ovan av okänd anledning, dårå.
Skicka en kommentar