lördagen den 11:e december 2010

Véra&Sara. Captured.

Efter vinterstormarna och regnen kom solen tillbaka idag.
Det var underbart.

Fick mig att glömma en stund. Glömma det där som gör ont. Det där som jag eventuellt försöker döva med vispgrädde och chokladsniglar.
Glömma att det är jul snart. Egentligen hatar jag jul. Fast jag vill älska julen. Vill tindra.

Annars. Måste jag nog snart acceptera att jag är en rastlös, melankolisk själ.
Att jag är en missbrukarpersonlighet med depressiva anlag och str
åk av vemod i hela mig. För sådana som oss är julen smärtsamt vacker på avstånd. Vi känner oss aldrig riktigt deltagande, vi står vid sidan av och betraktar och önskar att vi kunde uppbåda lite tinder och lite stjärnor i ögonen.

Vi saknar och längtar och gr
åter och det där tomrummet i bröstet - i vilket vi väl stoppar chokladsniglarna - värker. Vi tänder ljus som blir suddiga och vackra när ögonen liksom svämmar över gång på gång. Och någon frågar vad det är, vad är det som är fel och vi vet inte. Vi får liksom ångest av julfirande.
Och vi hatar sången om evig längtan till ljus och frid och vi kan fan inte baka lussekatter och vi sliter i veckor i vårt anletes svett för att krulla paketsnöre och komma på rim. Och vi tröstäter non-stop från våra pepparkakshus (hur lågt har man egentligen sjunkit när man stjäl takdekorationerna från sitt eget barns pepparkakshus?) och vi smuttar glögg och dricker champagne tills vi gråter ändå mer över allt som är vackert och sorgligt och sedan vaknar vi upp någonstans på andra sidan nyår och stiger upp ur sängen och känner en jävla tacksamhet över att vi är vid liv - varken mer eller mindre - och sedan plockar vi granbarr från hallgolvet i flera månader och börjar ett nytt liv och bryter nyårslöften.

Hur som helst. Det är dags att jag slutar ljuga för mig själv nu.
Jag gillar inte julen. Och jag tänker inte låtsas längre. Jag tror inte att jag behöver jul i mitt liv.



17 kommentarer:

Lena sa...

Du är inte den enda. Jag väntar bara på att julen och nyåret ska vara över och vi kommer in på vårsidan och kan börja se fram emot ljusare tider och våren. Jag vill inte ha julmat och snö ute, skulle helst åka bort från kalla Norden.

mia sa...

At the end of the day you can either focus,
on whats tearing you apart,
or whats holding you together.

Annika sa...

Då måste det vara lämpligt att du lämnat Sverige? Jag har inte så mycket att jämföra med, men det känns som att julen antar andra, mer groteskt stora proportioner här? Ni kan väl klara er ganska långt med snittar och champagne även på julafton? Nu generaliserar jag så klart grovt.
Unna dig att slippa gilla julen. Det blir dessutom annorlunda när Sockergrynet blir ännu större, misstäönker jag. När barnen kommer upp i treårsåldern, och plötsligt förstår både födelsedagar, jul och annat...då kan ni tillsammans skapa nya(re) traditioner?

Frida sa...

Ah, klart man inte ska hålla på med nåt man inte gillar. Skippa julen säger jag!

Åsa sa...

Precis så. På avstånd. Aldrig riktigt deltagande.
Tänk att julen är en sådan tid på året som framkallar så många känslor hit och dit. Längtan, tomhet, vemod, sorg, spänning, ångest och alla måsten men också pyssel och knåp som i sig kan vara kul.

Let it go! Ta hand om varandra bara. Mys och njut av Sockergrynet och mannen din.

S sa...

Ibland skriver du så vackert så det gör ont. Tack, Sara som jag inte känner alls.

Maria sa...

Väldigt vackert.

Johanna sa...

Jag tycker om julen för att det är lugnt och mysigt och för att man äter så mycket. Och jag gillar mat och godis.

Men egentligen: Jag gillar inte heller julen. Jag får ångest varje jul. Och det är mest för att den påminner om ensamheten.

TinTin sa...

Hej Sara - förlåt att jag klampar in, men jag tycker du verkar må rätt uselt just nu... Skickar styrka och kramar och hoppas att du har någon att luta dig emot.

anna of sweden sa...

Är inte heller någon julfantast. Och tycker att det är betydligt skönare att vara utomlands än i Sverige. Då har man liksom rätt att ställa sig lite vid sidan om och fira på sitt eget - mer avslappnade - sätt.

En stor kram till dig, fina Sara!

Sara sa...

Så här i juletider längtar jag alltid till nyårsdagen. Då allt börjar om på nåt sätt. För mig är julen rätt jobbig med tanke på alla viljor som ska samsas. Det är inte alltid helt lätt att ha olika pappor till sina barn. :) I år kommer det att bli värre än någonsin, men jag hoppas ändå att allt löser sig utan för många sårade känslor.
Kram till dig Sara!

Johanna sa...

Allt du skriver stämmer, Sara. Särskilt det där med det totalt ovärdiga snaskätandet. Fy fan för julen, säger jag bara.

jenny-catharina sa...

glad att jag hittade den här bloggen,
fin att läsa.

Angelica sa...

Kanske du ska lyfta fokuset från dig själv och fokusera på din dotter? Inte för att du är det minsta egoistisk men för att vända en negativ trend.

Julen är barnens högtid. Det är veras ögon som ska tindra!

Strunta i att lussebullarna knappt går att äta - du bakade dem med din dotter och jag lovar att hennes ögon tindrade.

Köp en byggsats med pepparkakshus och klistra ihop det tillsammans med Vera - vem bryr sig om att taket glipar och kristyret rinner? det är ju Veras hus! Hennes ögon kommer tindra varje gång hon ser det!

Ta in en gran eller en buske (vad nu som finns på Korsika) och klä den med Vera. Sätt dit lite ljus och tänd. Ta vera i din famn och njut av ljuset i mörkret.

Och glöm inte - Vera har inga förväntningar och krav på vare sig dig eller julafton. Hennes ögon kommer tindra bara hon får riva lite julpapper ;) det är det lilla som gör det.



Kram Angelica

Maria (45) sa...

Får jag föreslå en liten korrigering på annaofswedens slutsats: då har man liksom rätt att ställa sig lite vid sidan om och fira på sitt eget - mer avslappnade - sätt. Jag förstår, men...

...det är dit man måste ha modet att komma även om man bor kvar i Sverige: Alla har rätt att själva välja det som de mår bra av - och inte inte styras av "måsten".

Det är väl det som är resan att mogna, att lära känna sig själv. Våga välja sin egen väg.
Andra kanske inte gillar det, men alla kan kompromissa om de vill.

När det gäller jul måste den inte alltid vara på samma sätt. Det är bara ett val - ingen skyldighet -
inte ens i Sverige.
God Jul!

Angelica - igen sa...

Maria 45

Exakt.

Det gäller att våga stå för sina åsikter och skapa sina egna traditioner.
Ett gott exempel hemma hos oss är alla släktingar som vill att vi ska hälsa på/ fira jul just hemma hos dem - men vi vägrar åka en minsta meter på julafton. De som vill fira med oss får mer än gärna komma hem till oss men vi drar inte med ungarna på turne på julafton! (några blir sura men det struntar jag i!!)

Julbordet består endast av saker vi själva tycker om, vill gästerna ha nått annat får de ta med det själv. För övrigt är julbordet mer av knytisstuk. Jag pekar med hela handen och ber ex mamma göra vissa rätter, svärmor något annat och grannen det tredje :p

Vi köper inga paket till de vuxna och den som vill köper till våra barn.

Jag älskar julpynt och ljus så jag pyntar massor men gör det bara för att jag själv vill ;)

Anonym sa...

Åh. Du skriver så vackert och så sant och jag sitter bara här och nickar och tänker att precis så, så är det. Så himla skönt att någon sätter ord på det när jag inte kan.

Förresten, jag har läst din blogg länge. Skrattar ofta, nickar igenkännande minst lika ofta. Du är grym!

Kramar till dig

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...