onsdagen den 15:e december 2010

MÄrkLigt

Jag önskar att jag vaknat upp i FLorens.
Att jag fått dricka oanständigt gott kaffe framför Palazzo Strozzi.
Att jag f
ått förlora mig totalvilse i folkmängderna vid juvelarbutikernas bro, att jag fått trampa nya stigar, upptäcka nytt, se nya ansikten, höra ett språk jag inte förstår hälften av. Inget är så vackert som språk vi inte förstår. Inget är så fantastiskt som att hitta rätt efter timmar av vilse.
Här hemma går jag runt i cirklar. Kan varje sten, känner varje gata, varje vy. Är less på folk. Är less tout court.
Godmorgon, min rastlösa själ, skönt att höra att allt är som det brukar.

7 kommentarer:

Caroline Sjögren sa...

Jag önskar att jag fått vakna upp i Ajaccio. Att jag fick gå vilse bland dina gator, trampa runt i dina cirklar en stund, dricka en lagom god kaffe, stirra en stund på horisonten. Mången morgon har jag vaknat upp i Florens. Det önskar jag mig inte just nu. Allt blir till slut till rutin. Allt.

Sara sa...

Allt. Allt. Även paradiset...

Colombialiv sa...

Så sant. Men rutinen kan också ha sitt vackra. Att känna varje gata är också fint ibland.

Nässelblom och choklad sa...

Att vara en rastlös själ är inte lätt. Att se charmen i den vanliga vardagen är inte heller lätt alla dagar. Ändå behövs inte så mycket för att man ska längta tillbaka till den. Bara lite paus ibland. Du skriver så otroligt bra och att läsa dina inlägg är alltid givande! Ha det bra!

mia sa...

Har du sett det här:
http://www.lavilla.se/

Låter som en bit av himlen! Jag och några vänner funderar på att gå ihop och installera oss bland Florens kullar i vår.

Du kan få komma och hälsa på!

Sara sa...

Colombialiv: Ja, ibland är det ju det man längtar efter...

Eva: Tusen tacl och detsamma!

Mia: Eller flytta in, rent av?

Anna sa...

Men snart blir det vår och träden blommar. Då blir gatorna lite nya igen.

Säger en som ibland önskar att hon vore lite mer rastlös.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...