Alltså. Tretton månader utan skönhetssömn börjar ta ut sin rätt. Vi gör en vällingpaus i sovander sådär vid 03.15, sedan skuttar vi upp ur sängen, river ned alla böcker ur bokhyllan, drar fram leksakståg och bollar, rusar runt med golvmoppen i högsta hugg, river ned någon gardin och äter frukost. Vissa alltså. Andra bara sitter med ett krampaktigt tag om kaffekoppen och tittar med skräckblandad förtjusning på the little ray of light som far fram som ett litet sudd. Hon var ju uppe lika mycket som jag i natt?
Och självklart skulle det aldrig falla mig in att ta gårdagens kalla kaffeslurk, hälla upp det i en mugg och dricka det. (Oh, I so did.) Lite värdighet har man väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar