tisdagen den 8:e december 2009

It's called going up a size

Jag borde ha misstänkt att det var på gång, men jag kände inte igen tecknen:

Innan vi skulle på lunch i söndags provade jag fyra par jeans, och jag fick inte igen ett enda par. Depressionen som en stekpanna i huvudet. Och nu kommer jag i håg den där bieffekten, och kommer ihåg varför man säger månatliga besvär och inte månatlig eufori: Den där extra storleken.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att kroppen funkar igen även om du får dras med i ditt tycke några kilo extra. Även när jag vägde 49 kom mensen som en klocka varje månad och det gör den nu när jag är fet också så eftersom jag redan fått mina 5 bebbisar och börjar bli lite gammal så börjar jag fundera på hormonspiral för att slippa det månatliga eländet helt under 5 år. Låter nästan för bra för att vara sant eller hur?
Grattiskramar hur som helst :)
Maria i Norrbotten

KARLAVAGNEN sa...

Japp men om det är svullnad i kroppen pga vätska så går det ju över om någon dag eller så! Det ÄÄÄR inte hela världen! Det bara känns så!

KARLAVAGNEN sa...

Å jag glömde ju: GRATTIS till att kroppen fungerar som den ska igen! ¨Viftar lite med intresse-flagga¨.

Helena i England sa...

Skaffa ett par tights i strl 86-92 så har du lite extra plats när det är dags för de där månatliga besvären..

Nämen var glad att det funkar! Efter att ha provat både hormonspiral (gav mig horn och eldgaffel) och kopparspiral (höll på att förblöda) så är jag nu au naturel och det funkar bara bra. Förutom det faktum att vi inte vill ha fler barn förstås. Därför har jag anammat avhållsamhet, så nu är det A som har hornen och eldgaffeln..

CO sa...

Jag känner dig inte, men hittade hit via Helena och tycker att din blogg är en av de bästa jag någonsin läst.
Jag tycker som många som kommenterat ditt förra inlägg att du är jättesnygg på dina nutida bilder, så kämpa på! Den där x-tra storleken 1 gång/månad (i mitt fall 2 x-tra storlekar) får man helt enkelt leva med och trösta sig med att det faktiskt bara är vätskeretention. Jag är föredetta misslyckad bulimiker, som jag föredrar att kalla det själv, men har nu äntligen lyckas acceptera vikten 52 kg till mina 167 cm. Det är skumt hur mycket hjärnan kan redigera det den ser, men med en otrolig viljestyrka och rätt styrka på glasögonen kan man till slut bli av med sin skeva självbild.
Hälsningar från andra sidan Atlanten.

barajagjohanna sa...

Jag måste ju säga grattis som alla andra. ;) Det är ju skitbra att kroppen fungerar som den ska. De där månatliga BESVÄREN är inte roliga, men samtidigt gillar jag det - för att jag vet att allt är som det ska.

Sara sa...

Maria; Tack. Tror jag.;)

Karla: Det ÄÄÄÄR hela världen. ;)

Helena; STill laughing...

CO: Ditt magra elände! Jag saknar en decimeter för att komma upp i din storlek! ;)

Johanna; Jag vet, det är det som är bra!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...