måndagen den 21:e december 2009

Nuits blanches

Hon sover inte på nätterna. Vi vet inte varför hon inte sover på nätterna. Hon vaknar, gråter, skriker. Hon som är så glad på dagarna, så stark och lycklig. På nätterna så rädd, ledsen och full av gråt.
Jag tvingar mig upp ur sömnen, men det är tungt. Vet inte när jag sov en hel natt senast.
Man blir galen av att inte sova. Jag blir galen. Nedstämd. Jag ser förfärlig ut, färglös.
Enda anledningen till att man står ut är att man inte vet om någonting annat. Det fanns en tid före Véra, rent teoretiskt vet man det. Men egentligen existerade ingenting innan.
Jag var halv men fri som fågeln. Nu är jag hel men så skör av trötthet att jag kan gå sönder av nästan ingenting.

Den andre, som tog större delen av natten, fick ligga kvar i värme och sömndimmiga tankar och jag gick upp. Kaffe. Svart först, sedan vitt. Baguette och jordgubbsmarmelad, yoghurt och muesli. Non-stop från pepparkakshuset. Fan, vad hårt de sitter i glasyrklistret, de där sista nonstopen som finns kvar. Mitt pepparkakshus ser bedrövligt ut, det är plundrat, bara färgen fr
ån nonstopen som finns kvar i drivorna av florsocker. Jag bänder och sliter, rädd att huset ska gå sönder, taket rasa in. Att pepparkakshuset ska implodera under min längtan efter socker. Sött. Någonting som tar bort den torra morgonsmaken i munnen. Tröttheten.

Den lilla människan kring mina fötter kvittrar, sjunger, skrattar. Hon sl
år armarna om mina ben och skriker av förtjusning. Hon är ren glädje, pur energi. En ljusstråle ett energifält, tio kilo lycka och livsglädje.

Jag försjunker i Telerama. Häller i mig kaffe. Tittar upp.

Personen jag älskar högre än livet självt har klistrat fast sina smörgåsbitar på ryggstöden till stolarna i plexiglas. Färskost fäster bra. Och jag tänker att vore det inte så att man älskade de där små liven (de som är mer liv än vi själva) högre än livet självt skulle man inte orka.

Kortfattat: Tur för henne att hon är söt.

8 kommentarer:

Helen sa...

Mor och dotter; så fina båda två!!

Du skriver så bra, och ack, vad jag känner igen mig...båda våra barn har varit hopplösa just på nätterna, och trots att äldsta sonen är 20 år, lider jag fortfarande av sömnbrist, jag kan sova hur länge som helst på mornarna...( ja, jag skyller fortfarande på de sömnlösa nätterna under småbarnsåren, hihi )

Men det blir bättre, fast det är i och för sig ingen tröst när man befinner sig i trötthetsbubblan...

Men ni kommer att överleva!

Kram!

Pella sa...

Tanker samma sak om varan lilla gremlin, som ar en sot mogwai pa dagarna - tur for honom att han ar sa gullig!/ Pella

Ingela sa...

Ja Gud ja, tur att de små liven är söta. Ida som sov så bra i början sover ganska dåligt numera. De senaste månaderna har hon inte sovit en enda natt utan att vakna. Som du vet är jag färdig för hispan vissa dagar då det är så tungt, så tungt. Både BVC och psykolog säger att det händer så mycket i deras liv nu (de lär sig gå och upptäcker världen) och att de inte alltid kan bearbeta alla intryck med madrömmar och förtvivlan till följd. Tandutbrott gör ju inte saken bättre. Men vi får försöka se framåt och tänka att det blir bättre!

Kämpa på kära du!

Åsa sa...

Åh ja, det är jobbigt att inte sova. Som flera tidigare skriver kommer det säkert gå över när sockergrynet börjar sova igenom hela nätterna.
Jag har inga barn men har ändå haft stora sömnproblem i ca 6 år nu. Somnar gott men vaknar efter ett par timmar och kan inte somna om. Det allt mer zombielika tillståndet får en att brista ut i gråt eller tappa fattningen vid minsta problem. Vikten blir också svårare att hålla. Inte ens träning och matrestriktioner hjälper och till slut blir sockersuget för stort - allt för att få energin tillbaka. Oj, men hua, nu blev det sådär tungt igen.

Jag förstår din trötthet och sockersug och jag blir glad ändå när du skriver om dottern din. Det finns någon där att orka för och hon kommer snart sova och sussa gott liksom sin mamma :-)

Marie sa...

Hoppa det är ganska övergående så att ni får sova ordentligt snart!

Jag har förresten utmanat dig i min blogg!

Anonym sa...

Mina sömnlösa år har satt sig som 20 kilo choklad på kroppen, det har varit det enda sättet att hålla mig vaken när jag inte dricker kaffe :) Det funkar ju att länsa pepparkakshuset men skulle det inte vara enklare att köpa en påse nya nonstop?
Kram och God Jul,
Maria i Norrbotten

Martina sa...

Så vackert....
Kärlek i ord.

Sara sa...

Helen: Jag fâr ta igen sômnen om tjugo âr! ;)

Pella: Jepp, tur för de smâ liven!

Ingela; Ja, det är nog sâ, det ä ju nya framsteg varje dag, inte lätt att smälta!

Asa; Man tappar liksom proportioner och vett och sans när man inte fâr sova ordentligt...

Maria: Euh... jo, kanske? ;)

Martina. Tack.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...