Sockergrynet stampade, käkade grus, skulle titta på varenda liten blomma och gruskorn hon fick syn på. Det tog oss en timme att gå över en grusplan, men det var för att mamman till sist tappade tålamodet och bar sin lilla honungshumla sista biten. Annars kommer man aldrig, aldrig fram.Men ni som brukar köra mindfulness och sånt, testa att umgås en stund med en ettåring. De är experter!
1 kommentar:
Det mest fascinerande med barn, i alla åldrar, är deras oerhörda förmåga att bara vara. Speciellt de där små. Men alla åldrar har verkligen något helt fantastiskt med sig, kan bara inte fatta att det är så. Jag blir fortfarande överraskad, efter snart tolv år!
Skicka en kommentar