lördagen den 2:e oktober 2010

Barnmat.

Man ba: Snälla söta ät nu den här jättegoda, välbalanserade, näringsriktiga, väl avvägda maten för någon ur din åldersgrupp, som jag har köpt speciellt till dig. Den är bio, till och med. Ekologisk. Utan tillsatser. Nada socker. Inget salt. Totalt smaklös.
En tugga bara så får du leka med mammas mobil sen.
Sockergrynet ba: Hellre äter jag kartongen den var inslagen i. Hur eko är det?
Man ba: En tugga så
ska du få ett chips sen. Av de där chipsen som mamma och pappa fick eftersom de beställde in pastis och som vi nu har gömt under bordet så att du ska tro att de är borta.
Sockergrynet ba: Tror du att jag är en idiot?

6 kommentarer:

Lisa sa...

Hej! Läste just inlägget "Nizza, mi amore" och fick en klumpi magen... Våldsamt förälskad i regionen bakom staden, upp bakom bergen. Fotot du lagt upp till inläggets text fick mig totalt ur balans och jag insåg att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att ge upp Kärleken. Aldrig. Man får ibland en andra chans i livet - där befinner jag mig nu, och nu ska jag banne mig ta tag i den. Parce que je le vaux bien!

Tack för att jag får leva lite där via din blogg. Den ENDA jag läser numera, sug på den du!

Tack igen!
/Lisa

Sara sa...

Den där andra chansen... Den är en gåva, en ynnest!
Och störst av allt är kärleken, och allt det där.

XXX
Sara

anna of sweden sa...

:D

Frida sa...

Haha! Precis som vi, så befriande. Vi mutar, ljuger och hycklar också, fast man inte ska.

De kallar mig Skrållan sa...

Ni är så jäkla söta!

Sara sa...

Anna: jag är en usel mamma. :D

Frida: Mycket hycklande och mutande blir det.

Skrâllan: :D

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...