Scener ur ett äktenskap del 354

Jag lämnar spår efter mig.
Skor som jag tar av mig någonstans mellan hallen och köket. Saker som jag lägger i från mig för att kunna krama Grynet, pussa på C. Handväskan som töms ut över köksbordet, kläder som aldrig sorteras in i lådor, trosor på sovrumsgolvet (händer det aldrig hos er?) fyra böcker som jag håller på att läsa som ligger på en köksstol, solglasögonen på spisen, en ask med kritor som snabbt placeras ovanpå kylskåpet för att förhindra att någon ritar väggarna fulla med streck och kallar dem blå (alla färger är blå för grynet). De svarta mascarahalvmånarna på de vita frottéhanddukarna på kvällen när jag inte orkar pula med bomullstussar och lotioner. Tekopparna. Tekopparna. De står lite överallt, med halvdrucket, kallnat te eller kaffe. Vid datorn, vid sängen, på tvättmaskinen.

C blir galen. Tycker att jag är oorganiserad och stökig. Trots att det bara handlar om någon sorts tidsoptimisering. Typ. Eller att vi inte är styrda av samma logik (Mars-Venus? Kaos-Entropi?)

Och förutom att driva min man till vansinne med detta är jag även hobby-psykolog. Och har precis läst om vad scenerna ur vårt äktenskap faktiskt säger om oss (läs: Honom).

- Cheri, anledningen till att du inte står ut med det här är att du känner dig mentalt invaderad av mig, och att du har issues med din possessiva, krävande mamma som inte tillåtit dig att växa upp. Det handlar om någon sorts rädsla för mental... kastrering (Heja Freud).

- Eh... Nej. Det handlar om att var sak har sin plats.

- Det är vad du tror. (Yeahwellwhatever. )

Well well. Tur att vi har tvättbuddha ovanför tvättmaskinen för att bringa ordning i kaos. Och en i köket också: Köksbuddha.