torsdagen den 7:e oktober 2010

Bitch.

By the way. Gårdagen med monsieur marknadsansvarig var en räkmacka.
Idag är jag med en kvinna som så uppenbart ser mig som en konkurrent att hon inte är villig att visa mig ens var toaletterna är.
Det krävdes två och en halv timme av stenhårt strykandes medhårs och allvarlig underprestation från min sida för att hon skulle smälta.

Sedan fick jag kopiera papper åt henne. Recto-verso.

Halleluja.

Vad tjänar folk (läs: kvinnor*) på att vara så missunsamma och besvärliga?

*All min samlade livserfarenhet säger mig att det är kvinnor som behandlar andra kvinnor på det här sättet, och att om jag varit en man skulle hon behandlat mig annorlunda. Om hon varit en man skulle hon ha behandlat mig annorlunda. Om vi bägge varit män skulle situationen varit annorlunda. Är det inte märkligt?

17 kommentarer:

Johanna På Pickadollön sa...

Kànner vàl igen det dàr.

Livet runt 30...5 sa...

Instämmer till fullo. Kvinnor är kvinnors värsta fiender. Vi hjälper inte varandra framåt, inte om vi kan låta bli. Kram K

KARLAVAGNEN sa...

M. Albright sa en gång: "There's a place in Hell reserved for women who don't help other women."

Vi är bra på att vara taskiga mot varandra och jag har aldrig fattat varför!

Linda sa...

Visst är det konstigt. Vi kunde ju alla tjäna på "systerskapet" liksom!

Maria (45) sa...

Jag har en teori...

Många kvinnor söker bekräftelse och jag tror konkurrens och revirtänkandet finns på ett rent primitivt plan. Inte bara i yrkeslivet utan kring män i största allmänhet. Kvinnor vill ej dela, eller riskera att mista, den positiva uppmärksamhet som att bli sedd, av män eller via makt, faktiskt innebär. Därför upplevs andra kvinnor som ett hot.

Jag blir så glad över den stödjande tonen kvinnor på bloggar har mot varandra. Anar att det delvis kan bero på att man faktiskt INTE konkurrerar på samma fysiska revir. (Det låter hemskt och jag hoppas jag har fel..)

Det är en del av myset med bloggar när kvinnor kan unna varandra framgång och ge beröm, eller hur!

Ingela sa...

Gissa vilket kön varelsen på mitt arbete har som jag har en stor konflikt med? Take a guess! A woman of course! Ja, inte var det jag som startade den inte. Nej, sådana sandlådetakter är jag för gammal för. Det är så enormt trist och energislukande!

Basilika sa...

Nej, jag känner inte igen mig. I mitt 10-åriga arbetsliv har jag träffat på en hel del kvinnliga bitchar men precis lika manliga sådana. Jag har blivit hjälpt och pushad av ett gäng fantastiska kvinnor och av en hel hop underbara män.

Jag har bara sett en attityd-skillnad vad det gäller kön och det är "lilla gumman" syndromet. Ingen kvinnan har någonsin klappat mig på huvudet i jobbsammanhang.

Ingen kvinna har heller indikerat jag hon inte tycker att jag hör hemma i teamet/på avdelningen/i jobbet pga att jag är just kvinna, vilket ett par män har (med "det är så mycket skönare om vi kan fortsätta vara en pojkklubb här"-attityden).

Peppe sa...

Jag försöker köra din stil med att vara übertrevlig och inte låtsas om att den andra alldeles tydligen ger en ett osynligt finger. Dränka henne i trevlighet.

Maria sa...

Det är väldigt märkligt. Jag försöker också köra en supervänlig stil tillbaka, men framförallt hoppas jag att jag aldrigaldrigaldrig kommer att uppfattas på det viset, elak mot andra alltså.

Anonym sa...

För min del känns det igen, men mig har det bara hänt när kvinnan varit äldre än jag. Stämmer det in för alla eller är det en slump? Jag försöker vara gullig tillbaka, och för det mesta efter flera jobbiga veckor utvecklas i alla fall respekt om man inte direkt klickar?

Josefine sa...

Jag tror att det är farligt att skriva sådär. Det sätter en stämpel på kvinnor, en stämpel som jag inte tycker borde finnas där.

Jag har träffat på puckade kvinnor och puckade män. Visst kan det säkerligen ha varit så att hon kände sig hotad, kanske för att hon fått jobba röven av sig för att komma dit, när männnen känner sig så trygga i sin plats.

Jag tycker det är sån bullshit att säga saker som att "kvinnor är kvinnors värsta fiender" och att vi inte hjälper varandra framåt om vi kan låta bli. Mina kvinnliga vänner har varit tusen gånger bättre än mina manliga. Jag är ingen person som hugger andra i ryggen, jag har aldrig haft något emot en person på grunden att hon är kvinna. Precis som de flesta jag känner.

Klart det finns sura missunnsamma kvinnor, men nog fasen finns det sura gubbar också.

Marie sa...

Mais oui, det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor, synd bara att många kvinnor inte kan fatta det...

Saara sa...

True.

Men du, en fråga: om du skulle få välja (eller rekommendera) antingen henne eller man som varit trevlig mot dig (låt oss säga att det handlar om en ny ansvarsfull post, ett drömjobb som båda är kvalificerade för) - vem skulle du välja?

Jag har rekommenderat och puffat och peppat tjejer jag inte tyckt om. Tjejer som inte fattar hur mycket vi behöver varandra. Det känns som att man får offra lite av sitt ego i kampen för jämställdhet faktiskt. Känns lite jobbigt för en bekväm människa som jag.

Sara sa...

Josefine; Farligt? Jag vet inte? Det här är ju min erfarenhet, men det innebär inte att jag tycker att ALLA kvinnor är sâdär. Men en man skulle inte ha behandlat mig sâ.
Jag har massor med exempel pâ kvinnor som är helt jävla fantastiska: Framgângrika, stöttande, pushande, vackra, roliga... Massor. Men det här var inte en av dem.

Lisa sa...

Jag har sån tur att jag inte känner igen mig! Under alla de år som jag jobbat så har jag mött lite av varje, men aldrig kännt att en en kvinna försökt trycka ner mig just för att jag är kvinna själv.

Har haft en fruktansvärd kvinnlig chef, men hon var lika hemsk mot alla.

De som pushat och hjälpt mig till mina första "bättre" tjänster var alla kvinnor.

Hoppas kvinnan i fråga bara hade en dålig dag!

msn00b sa...

Det kanske beror på att vi är allt för väl medvetna om att våra överordnade ses oss i första hand som kvinnor, dvs utbytbara med varandra och att vårt värde mäts i persolighet och utseende i första hand och prestation i andra hand?

Däremot ursäktar det inte beteendet. Alls. Watch your back och på med teflonlagret. Det finns en väldigt bra bok som heter "nice girls don't get the corner office" läs den. Och "Art of war" när du ändå är igång, Där finns många tekniker där du dessutom slipper sänka dig till hennes nivå.

Ida BXL sa...

Visst, jag känner igen det där beteendet, att inte vilja dela med sig av information för att man själv har fått kämpa hårt för att komma över den etc det verkar tyvärr vara ganska vanligt (vilken nivå det ligger på kan dock variera) - ivarje fall har jag sett det ganska ofta där jag har jobbat.

Jag tror faktiskt inte att kvinnor är värre än män eller så har jag haft en väldig otur med de män som jag har jobbat med för visst sjutton finns det män som gör sitt bästa för att trycka ned en på jobbet också. Personligen har jag haft bra och dåliga kollegor av båda könen. Med detta menar jag dock inte att försvara din kollegas beteende, hon verkar verkligen vara otrevlig. Jag hoppas för din skull att det kommer att bli bättre.

Bon courage!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...